#52vardagsäventyr – Vecka 2

Efter frukosten i går så låg jag på soffan och kände efter länge och väl. Skulle jag ta skidorna under armen och gå bort till spåret eller bara ta en promenad och ha en lat lördag? Det är inte säkert att det är spårat genom skogen till anslutningen vilket skulle bli spännade utan turskidor. Att gå 7 km t o r i pjäxor till spårcentralen kändes inte heller så lockande. Jag kom att tänka på att jag ju har ett vardagsäventyr kvar att göra eftersom det inte blivit nåt under veckan så jag stuvade undan skidtankarna och snörde på mig Lundhags-kängorna istället.

Vi har ett litet vattenfall bara nån km från stugan och jag tänkte att det kan ju bli ett litet äventyr att ta sig ner dit i ravinen när det är knädjupt med snö. Sagt och gjort. Jag traskade iväg och valde den roligaste vägen dit. Dvs inte bilvägen utan i skogen längs en stig som finns på sommaren men ligger under djupsnö nu. Bitvis var det upptrampat av andra som trotsat snön men jag valde oftast att gå i skogen ändå. Det är ju mycket roligare.

Det finns två stigar ner till fallet och ån, den ena brant, den andra jättebrant. Jag tog den mindre branta men lite längre men fick ändå nöjet att åka på ändan ned i ravinen. Barnsligt roligt! Sedan pulsa den sista biten i snö och snubbla på grenar och annat som gömts under snön. Jag ångrade lite att jag inte tog med en termos kaffe men insåg snart att det inte gjorde så mycket. Fukten från fallet och det faktum att det var rätt kallt nere i ravinen gjorde att jag inte stannade så länge ändå innan jag kravlade mig upp för den brantare stigen tillbaka upp ur ravinen.

Jag fortsatte sen med en promenad runt Sångbäcken. När jag var hemma igen efter ett par timmar visade stegräknaren på min Garmin-klocka nästan 10000 steg så det blev ju i princip ett litet distanspass. Dessutom med inslag av pulstoppar, för pulsa i knädjup snö upp och ned för en ravin känns på vill jag lova.

[iframe width=”900″ height=”506″ src=”https://www.youtube.com/embed/6OIdHAv6SQA” frameborder=”0″ allowfullscreen]