Förra veckan hade jag svårt att klura ut nåt vardagsäventyr, veckan lunkade på i väldigt mycket vardag så att säga. Vi åkte till stugan i vanlig ordning till helgen, det var planerat att åka skidor i mängd eftersom Nattvasan närmar sig med stormsteg och Nordenskiöldsloppet är inte långt borta det heller, eller ja, det är ju faktiskt över två månader dit men ändå. Nåt äventyr i sikte hade jag inte. Så i lördags så kläckte Helena den fina idén att utnyttja fullmånens ljus på den molnfria himlen till en liten skidtur på fjället utan pannlampa. Det var en skönt mystisk stämning över det hela, andaktsfull. Dessutom i princip helt vindstilla och tyst. För att använda ett slitet ord; magiskt.
Foto lånat av Helena
Vad trevligt!
Absolut!
Inspirerande! Jag var sugen på en skridskotur nere på viken här igår, det är härligt när det är mörkt men inte svart ute! Men eftersom jag också gärna ser underlaget bra, jag tar alla ojämnheter på stort allvar, så skippade jag det.
Kan jag förstå. Man vill inte gärna fastna med skären i nån spricka.