Cykelvasan 2012

Jag värdelös på race reports, jag kommer ju knappt ihåg nåt…lite som Sofia.

Upp vid femtiden och käka ordentlig frukost och sen iväg mot Sälen.
Lite trafik gjorde att vi var där i nästan onödigt god tid.
Vi hade startgrupp 21 och skulle starta 10.35, men jag tror vi var på plats strax efter 8.30.

Montering av cyklar och sen rulla till start.

Vår vana trogen från långloppen lade vi cyklarna så långt fram som möjligt i fållan och fick sen tid över att prata med Björn, en hyvens kille vi träffat vi Twitter. Vi har träffat en hel del nya härliga människor i sommar tack vare cyklingen. Två av dom är Lena och Hanna, Lena som tyvärr var förkyld, hastade förbi strax före start i jakten på att lämna en väska med kläder och Hanna körde vi ikapp in mot Risberg(tror jag det var). Jag vet inte hur länge hon hängde med oss men det hade varit kul att köra ihop till mål alla tre.

I väntan på att fållan ska öppna

Startfållor och portaler

Vi höll riktigt bra fart till Evertsberg där mina föräldrar mötte upp med nya Enervitflaskor, marmeladmackor och Gel för resten av loppet. Toppenservice! Vi hade satt upp ett mål på under fyra timmar, gärna runt 3:45, i bästa fall(men inte så troligt) ner mot 3:40. I Evertsberg pekade vår snitthastighet på att vi skulle komma i mål på c:a 3:15, men det insåg jag att det skulle ju inte hålla, men 3:45 var definitivt inom räckhåll.

Stopp i Evertsberg, jag upptäcker att jag klockan på Auto-Pause. Fail. Fixar.

Vi fortsatte med vår taktik att köra ”partempo” och inte släppa in nån annan. Vi hade nån slags svans större delen av loppet men de allra flesta släppte vår rulle efter tag. I Hökberg började det blir slitsamt men vi kämpade på och kom över den tillfälliga dippen.

Vi kände båda av att det varit en lång sommar med många lopp(och det är ju inte slut än) men var ändå så pass starka att vi nådde vårt mål. Jag rullade under portalen på 3:42.58 och Helena 7 sekunder senare. Tyvärr hade jag inte fattat att hon hade velat köra i mål tillsammans.

Medalj!

På väg tillbaks till bilen så träffade vi Sofia och Jessica. Flera trevliga människor vi träffat tack vare bloggar och cykling(helt Helenas förtjänst faktiskt, precis som med Lena, Hanna och Björn). Dom hade kört in på runt 3:50, riktigt bra jobbat tjejer!

Bloggträff…?

Sammanfattningsvis så tycker jag att Vasaloppet gör sig bäst på vintern. Cykelvasan är ett rätt tråkigt grusrally om jag vara ärlig. Kanske kör jag nästa år igen i tävlingsklass, det beror på vad årets tid ger för seedning.