Knep väl ett silver i NM då!

Jajjemen.
Jag hade hoppats att kunna vara med och slåss om guldet, men Peter Eriksson från Gimonäs CK var ruggigt stark och jag fick se mig slagen med 47 sekunder.

Strax innan vändpunkten mötte jag Tomas från ÖCK och räknade ut att jag hade 8 sekunder till godo på honom. Sen gjorde jag en skitdålig vändning och fick lite negativa tankar om att jag förlorat det hela där. Jag tog tag i mig själv och bet ihop.

Jag har nog aldrig kört så hårt och pressat mig själv så långt. Syns rätt tydligt på pulskurvan. När vi gjorde testerna på NVC så fick jag till 171 slag/min som max. Det hade jag i snitt idag. Säger väl en del tänker jag. Jag lyckades iaf med att peppa mig att inte ge upp och hade faktiskt 20 sekunder till godo i mål.

Den officiella tiden blev 35:45, det blir väl runt 40 km/h i snitt det. Om banan är 24 km (officiell) så blir det 40.2, min Garmin säger 23.7 km då blir det 39.8. Det är av akademisk betydelse.
Det här med tempo har iaf gett mersmak, en egen cykel till nästa år känns helt rätt. Hur jag nu ska finansiera det nu när biljäveln envisas med att gå sönder hela tiden. Nåja, det lär väl lösa sig.

Nöjd kille
Foto: Helena

Nu är jag helt jälva körd. Rökt crispig och bränd.
Lite soffhäng och sen iväg på Fristilen på kick-offmiddag.
Vill ni se dagens härj så varsågoda:

2 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge