Jag läste Henrik Öijers inlägg om hur han gjorde för att persa på Kompiskampen häromdagen och tänkte att det är en taktik borde man prova. Nu hade jag ju kört ben på lunchen men jag kör inte så himla tungt och så tog jag till mig Helenas ”…äsch, det är bara bita hop och köra!”. Så är det ju ofta, bara man biter ihop så går det.
Jag laddade med en bra spellista, värmde upp ordentligt och allt kändes ”Tipp topp, tommel opp” som Therese Johaug skulle sagt.
 |
| Just här gick det nog rätt skapligt, jag vet inte när bilden är tagen… Foto: Helena |
Jag tänkte att ”-Nu jävlar tar vi och slår rekord!”, laddade på ordentligt från start och låg runt 320 watt första halvan utan större problem, sen hände nåt. Benen tvärdog, provade olika kadens, låg runt 310 ett tag men sen blev det stopp. Låtlistan kändes kass. Det slutade med ett snitt på 297 W som ger 3,41 W/kg. Sämst hittills.
Efteråt var jag skitsur och irriterad, jag kände mig helt värdelös. Helt olikt mig. Dåliga tankar som normalt inte finns i huvudet började poppa upp; sluta cykla, banta och sån skit som aldrig finns där annars.
Jag har inget som helst pannben. Jag har känt av det under veckan även på gymmet att det känts oinspirerat och trist. Det är nåt som stör, jag vet inte vad, men jag lär komma på det snabbt för så här vill jag inte ha det. Kanske sover jag för lite, jag känner mig faktiskt rätt trött, ska ta och se till att komma i säng lite tidigare och se om det lättar.
Som tur är, är det bara Kompiskampen det handlar om. Mina mål för i år ligger betydligt längre fram och jag cyklar ju faktiskt väldigt lite just nu. Det blir mest styrketräning och skidor. Jag tror att den kondition som skidåkningen bygger upp tillsammans med styrketräningen kommer att ge resultat när jag väl kommer igång och cyklar.
Jag tycker att du är superstark ändå. Även om jag inte är rätt person att säga det men dagsform varierar, det blir bättre nästa gång.
Tack! Jag får samla ihop mig och ladda om.