Man har alltid ett val

Karl gör ett val…

Vi har ju gett oss själva en ganska ordentlig utmaning till nästa år, sambon och jag.
Kalmar Triathlon, Ironmandistansen.
Det är liksom inget man bara kastar sig in i och genomför på vilja och ett hårt pannben som man kan göra med t.ex. Vasaloppet eller Vätternrundan.
Det kommer att krävas enormt mycket, inte bara träningen i sig utan även balansen med kost och vila. Sen har man ju jobb, hem, familj och ett socialt liv som ska skötas och tas om hand.
Hur löser man det?

Att det inte kommer att gå som på räls kan man vara tämligen övertygad om.

För mig handlar det om att undvika att sätta mig själv i situationer som
skapar frustration och stjäl energi.
Att sätta upp realistiska mål som går att uppnå, men samtidigt lämnar utrymme för att överträffa mig  själv istället för att sätta upp ett mål som kanske är för högt och ge mig en större risk att misslyckas.
Att ge mig själv rätt förutsättningar för att lyckats helt enkelt.

För mig heter nyckeln till att lyckas Mental träning, mitt sätt att träna mentalt är att tänka positivt.
Jag vet att det finns människor omkring mig som tycker jag är skitjobbig som alltid försöker se allt i ett positivt ljus, men det det bryr jag mig inte om, det är deras problem.
Att tänka positivt är något som hjälpt till att ta mig dit jag är idag, det har varit en lång resa över många år, men det lyckliga liv jag har idag trodde jag aldrig jag skulle kunna komma i närheten av när jag mådde som sämst 2004. Jag gjorde ett aktivt val. Att rycka upp mig och ta tag i livet.

Jag är övertygad om att man kan lyckas med i stort sett vad man än föresätter sig, bara man ser helheten och kan överblicka vad som faktiskt krävs. Det är lätt att man bara ser till utmaningen i sig och glömmer bort att allt annat i livet inte försvinner bara för det. När du väl bestämt dig och är klar över vad du ska ta dig an, låt då ingen komma och säga att du inte klarar av det du föresatt dig, eller snarare; låt dom säga det men tala om för dom att ”-Jodå, det gör jag visst. Med rätt inställning så.” Det är viktigt att man inte låter andra plantera tvivel, då är man snart inne på fel spår. Men återigen; var realistisk och ge dig rätt förutsättningar.
Gör en konsekvensanalys.

 Att se möjligheter iställer för hinder är ett bra sätt att ta sig an livet. På min tidigare arbetsplats så gick högsta chefen ut och sa att vi skulle ”Älska avvikelser”. Det lät ju rätt galet först, men vid lite eftertanke så betyder det ju bara att om nåt går fel så har man en bra möjlighet till förbättring.

Normalläge -> Avvikelse -> Förbättring -> Nytt högre normalläge.

Mitt mål inför vår utmaning då?
Att ta mig i mål under utsatt tidsgräns med vettig träningsmängd.
Maximal tid med minimal insats; stor möjlighet till att överträffa mitt mål.

Tänka positivt; går träningen dåligt så kanske jag behöver vila eller ändra i kosten. Att bli frustrerad över uteblivna träningsresultat ger inget, det tar bara. Se möjligheten istället.

Träna -> Stagnera -> Förändra -> Bli starkare

Jag har gjort mitt val. Karl gjorde sitt. Har du gjort ditt?

8 Comments

  • Sus

    2011-11-17 at 05:43

    Japp, augusti 2009 och oktober 2011.

    Flytt och träning.

    Utan flytten hade jag gått under. Utan träningen kanske jag förlorar några år av mitt liv.
    det vill inte jag.

    Svara
  • Malin

    2011-11-17 at 12:00

    Klart man kan köra en IM på vilja och pannben (om man är bra tränad förstås). Ska jag köra i sommar så blir det ett spontanbeslut nära inpå. Så därför säger jag att det går! Hur svårt kan det va liksom.. 🙂

    Svara
  • Helena

    2011-11-18 at 09:41

    Vara bra tränad,och med pannben och vilja kommer man långt, ingen tvekan om den saken. Och klara en IM på det går. Frågan är bara hur behaglig man vill att resan ska bli och hur man mår efteråt.

    Jag är lite så att jag gärna vill vara så föreberdd jag kan när jag står på startlinjen, känna att jag gjort allt vad jag kan ha gjort, att min grund är stabil att stå på. Inte gå i mål och känna att jag kunnat gjort mer eller kunnat gett mer.

    För jag ser också resan till i detta fall Kalmar som det roliga, det är inte bara målet som är det viktiga, det är ju "bara" examen. Har jag också ett tydligt mål ger jag också lite mer.

    Sen är jag spontan kastar mig gärna in i saker och ting utan att alla gånger tänka mig för.

    Svara
  • Malin

    2011-11-18 at 10:30

    Nu börjar det bli intressant, och för mig framstår det som prioritering är pudelns kärna här. Åtminstone för oss som lockas av typ allt hihi.

    Tror vi kan enas om att man fixar att försöka maxa på kanske 3-5 långdistanslopp per år, lite beroende på hur de ligger i tid. Grundträning, fartträning och formtopp tar tid. Lägg till den mentala upp- och urladdningen.

    Trots det vill man ofta köra fler tävlingar. Då blir lösningen kanske att välja ut några lopp där man går för fullt, och ta de övriga mer som bra träningspass med en härlig upplevelse omkring (vi minns väl alla Vansbro i somras, kanske inte det mest prioriterade loppet haha).

    För de lopp jag prioriterar vill jag gärna känna precis den där känslan som du beskriver Helena – att jag gjort det jag rimligen kunnat för att förbereda mig. Övriga lopp försöker jag vara mer avslappnad inför. Jag vet att jag gör det som en kul grej, och då kan jag inte ha pressen på mig att prestera på topp.

    Mitt stora mål för augusti är fjällmaran. För att kunna förbereda mig på bästa sätt till den får jag inte ihop det med en maxad IM veckan efter. Dessutom vill jag 2012 lägga fullt fokus på skidåkning och löpning, och för att kunna göra det kan inte cykling och simning få den plats de skulle behöva i en bra IM-satsning. Det innebär dock inte att jag inte kommer vilja vara i Kalmar, men det innebär att om, och det är ett stort OM :), jag ställer mig på startlinjen kommer det vara just en kul grej och inte ett av huvudmålen för 2012. Ni kanske resonerar lite på samma sätt fast tvärtom kring kombinationen Cykelvasan-Kalmar? Eller går ni för fullt på allt? 🙂

    Svara
  • Hasse

    2011-11-18 at 12:10

    Vad jag menade med att man inte kan göra en IM på vilja och pannben på samma sätt som VR el. VL var just det att man egentligen inte är tränad för uppgiften.

    Jag kommer att "gå för fullt" i Cykelvasan och Siljan runt, d.v.s. i den sport jag brinner för och faktiskt har nåt att komma med.
    Att försöka blir bra i ny sport eller "göra ett resultat" på en IM finns inte på kartan, min kropp tål inte längre den träning som behövs och jag är heller inte beredd att låta träningen ta så mycket plats i mitt liv. Det finns annat jag vill göra också. Nä, jag är de facto motionär, att leka elitidrottare skulle bara skicka mig raka vägen till utbrändhet och skador.

    Svara
  • Helena

    2011-11-18 at 12:27

    Vilken bra diskussion det blir.

    Ja precis Malin det handlar om prioritering, lika mycket om hur mycket träning och vad som att få livet runt omkring att flyta på och var någorlunda som vanligt. Jag har ju dessutom min dotter som kräver sin tid och en närvarande mamma som inte alltid bor i träningskläder;;) Nu har jag dock rätt förspänt med varannan vecka men ändå. Som Hasse skriver, det finns ju trots allt annat man vill göra.

    Håller fullt med dig Malin om att bara kunna maxa på några få och får se det andra som bonus, chans till erfarenheter och grymt bra träningsmöjligheter. Vansbro kan vi prata tyst om;) Därför blir cykelvasan och Siljan runt två roliga lopp, bara för att liksom. Jag kommer tillskillnad från Hasse att inte gå ut fullt på de lopp som jag ställer upp i vår-sommar. Även om även jag har mitt hjärta i cyklingen. Just att lopp krockar och tar tid att förbereda sig inför blev ett stort huvudbry när tanken dök upp. Jag vill kapa min tid på Öppet spår i år och det kommer att innebära en hel skidträning samtidigt som jag skulle lägga upp en vettig träningsplan för Kalmar, prioritering med andra ord, i detta fall att få möjlighet att kunna åka så mycket skidor som jag vill under vintern. Men efter mycket funderingar och råd kommer jag att lägga mer tid än tänkt på öppet spår, för mycket av de träningsbitarna ersätter många av styrke och löppassen. För kroppen ska hålla och det går, enligt egen erfarenhet inte att pressa kroppen för mycket. Den biten är vi nog många som sliter med skulle tro. Som du skriver Hasse, många gånger går man direkt till utbrändhet och skador.

    Som du säger Malin att kunna vara avslappnad inför loppen och se det som roliga saker bör ju släppa pressen man har. Men det är lättare sagt än gjort i mitt fall. Jag är sån som alltid måste kapa mina tider, oavsett om det handlar om en Vätternrunda eller milen så vill jag hela tiden göra bättre tider. Att bara ”lalla” runt en tävling för att det är skönt är svårt. OCH det är en dålig egenskap som skapar stor press och stor besvikelse när jag inte lever upp mina högt ställda förväntningar, även om jag gjort ett kanonlopp. Dock lyckades jag ”lalla” runt på Vättern i år, ta det för vad det var och njuta och inte gräma mig efteråt. Jag behöver ha mycket kontroll, utan den blir jag frusterad. Även detta tror jag inte heller jag är ensam om.

    Satsningen är IM, även om jag vill göra bra ifrån mig cykelmässigt kommer jag inte att enbart fokusera på cyklingen, det blir lite av allt, vilket jag kommer att slita med helt klart när cykelvasan och annat närmar sig.

    Svara
  • Snusan

    2011-11-20 at 16:39

    Hittade hit via din sambos blogg, vilken jag nyss börjat följa. Kanske låter töntigt, men jag blev väldigt starkt berörd av detta inlägg, det gav mig massor av hopp och positiv energi att läsa det! Känns kraftfullt! Vi har verkligen alltid ett val! 😀

    Fortsätt så som du gör! De där människorna som har svårt för andras glädje och positivitet, det säger ju enbart något om dem! Kör så det ryker! =) Mvh Susanne

    Svara
  • Hasse

    2011-11-21 at 08:09

    Vad roligt att höra att mina ord och tankar kan ge så mycket!
    Välkommen att läsa, även om jag oftast inte är så djup i mitt bloggande… 🙂

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge