Något ni inte visste

…och knappt jag heller.

Jag har länge, ett antal år, letat efter nåt kreativt att pyssla med. En riktig ”hobby”. Jag har provat att rita med blyerts och med tusch. På papper och i dator. Funkar inte, noll talang. ”Problemet” har varit att jag gärna dras till hobbybutikerna och avdelningarna med färg, pennor och penslar. Jag blir liksom lite varm inombords av små färgburkar och tuber med oljefärg. Vill så gärna kunna använda dom.

Så i vintras, nån gång i november kanske fick jag idén att köpa en plastbyggsats och prova. Jag menar vem har inte byggt modeller som liten? Iaf om man är uppvuxen på 70-talet. Jag minns en Sherman, en brittisk Mathilda II och pansarkryssaren Potemkin. Jag hade ett gammalt badrumsskåp i trä där modellerna stod. Där fanns även några få burkar Humbrol färg som jag målat Potemkin med.  Pansarvagnarna tror jag aldrig blev målade. Jag hade nog inget vidare tålamod heller för jag minns att jag hade väldigt bråttom att limma, det blev gärna lite snett och vint.

Nu köpte jag mig en Spitfire Mk Vb i liten lagom 1/72-skala. Ett kit komplett med färg och lim. Jag kände mig en aning dum när jag kom hem med påsen till Helena som tittade lite tveksamt på mig som vore jag ett barn. Fullt förståeligt.

Men nu visade det sig att det här funkade för mig. Jag fick vara petigt noggrann, lite som terapi för den OCD jag brukar skoja om(nej jag har ingen sån diagnos) och ett fantastiskt bra sätt att koppla av och bara vara här och nu. Jag blev lugn, min tinnitus lindrades, den är sannolikt stressraleterad, och jag gjorde det bra. Jag hade hittat min kreativa hobby.

Jag gjorde upp en plan på att göra ett diorama, ett miniatyrlandskap, baserat på en scen ur TV-serien Band of Brothers. Det var nog kanske väl högt siktat men jag ville så gärna prova. Och sepåfan. Blev det inte riktigt bra. Att detaljmåla en figur som är 20-25 mm hög med 10-12 olika färger och en pensel som knappt är mer än ett strå är bland det mest tillfredställande och avkopplande jag gjort. Att hitta material i naturen är också en kul utmaning. Blåbärsris, Krypljung och skägglav är t ex fantastiska grunder till träd och buskar.

Sporrad av det har jag gjort ett litet diorama till, jag har massa idéer och nya byggen på gång. Min samling med färgburkar, pigment och effekter börjar växa sig ansenlig iom att jag köper på mig så allt ska finnas till hands när det behövs och mina byggen blir mer avancerade.

Jag har hittat min grej. Tyvärr har vi inte utrymme att ha en massa modeller stående så dom får bo på mitt kontor tills vidare.






8 Kommentarer

  1. Haha vad rolig hobby!! Perfekt när det funkar ju.

  2. Jag skulle just fråga var du hade tänkt att förvara dem, men så kom slutklämmen där med jobbet. Men kul att ha hittat ”hem” med en hobby! 🙂
    Sara Borg bloggade senast…Idag ska jag…My Profile

  3. Va skoj! Älskar såna modeller på muséer, de berättar så mycket. Besök gärna Berlins tekniska museum, där är det gott om urhäftiga modeller av den typen, både med krigs- och äventyrstema.
    Cykelkatten – Cykel, punk och kärlek! bloggade senast…God förmiddag vecka fjorton och skärgårdssillssuget!My Profile

  4. Hade missat detta inlägg – jisses vad snyggt du fått till detta, hatten av!💪👍

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge