Nytt team och nästan podium

Jag jobbade hemifrån idag och klämde in ett Zwiftrace på lunchen. Det första racet sen jag blev med i Team Sz på Zwift nu i veckan. Ett helsvenskt team med snabba åkare i alla kategorier. Även om det är virtuell racing så får man ju lik förbannat trampa som galning alldeles själv, och att köra för ett team är ju en extra morot att trycka några extra watt.

12.20 idag gick iaf starten. Jag var sen in i startfållan och var klar för race med 28 sekunder till startskottet. När det bar iväg tyckte jag att jag hade så svårt att hänga med. Får inte ut mer än 250 w och det räcker inte på långa vägar. Tittar ned och inser att jag har lilla klingan i sedan nedvarvningen efter racet i onsdags. Svär, lägger upp kedjan på storkakan och trycker på allt jag har. Matar på närmare 800 w för att komma ikapp och lyckas parkera på 7-8 hjul i tätklungan.

När det lugnat ner sig efter starthetsen sitter jag stadigt med i klungan. Jag hittar bra rulle och har det faktiskt rätt behagligt första varvet.

Andra och tredje varvet passerar och inget händer egentligen. Till min förvåning hänger jag fortfarande med i täten. Några utbrytningsförsök har gått iväg och fångats in igen men annars rullar det på i ett högt, jämnt tempo.

Ut på sista varvet trissas farten upp. Jag får bita i ordentligt, men håller min plats. Tappar fokus några gånger och åker lite jojo i klungan, tappar och får jaga ikapp vid ett tillfälle men är fortfarande med i kampen om pallen.

Dom sista kilometrarna börjar det gå fort på riktigt, pulsen ligger högt, över 180 slag jag trycker runt 400 w och undrar hur tusan jag ska ha nåt kvar att spurta med. Med bara några hundra meter kvar tappar jag fokus igen och glider ner till 15:e plats i klungan samtidigt som spurten dras igång där fram. Fan!

Jagar som en furie men det är lönlöst, vilket jag innerst inne vet, men jag vägrar ge upp och glider över mållinjen som 12:a i totalen. Till slut, i den justerade resultatlistan landar jag på en 4:e plats i min klass och som 9:a totalt.

Jättenöjd och jättetrött tar jag en snabb dusch, äter lite och återgår till jobbet några timmar innan det är dags att packa väskan och åka till stugan över helgen.

Ride on!

En kommentar

  1. Pingback: En hyllning till min bästa träningskompis - Helena Enqvist - hon som cyklar lite

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge