Pyramider och lingon

Sitter och kollar på valvakan och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Tar väl och skriver ihop en liten rapport från gårdagen istället. Mycket roligare om än kanske inte lika viktigt. Varning redan nu för bildbomb och överanvändning av superlativ.

Vi var tio stycken som drog iväg till Vålådalen för att cykla den rätt tekniska men vansinnigt vackra rundan Pyramiderna/Issjödalen. Ren propagandacykling. Vädret lämnade inget att önska, strålande sol och tillräckligt varmt för kort-kort. Vill ni ha en turbeskrivning kan ni klicka er över till Helena.

Vi startade vid en grillplats vid Vålåforsarna och tog oss till Vallbo via stigar och skidspår för där ansluta till vandringsleden mot Pyramiderna och Lunndörren. Efter en brant och stenig teknisk stigning så blev det fin-fin ledcykling från Grönvallen till Pyramiderna.

Martin, Kenneth, Pär, Stefan och Helena kommer upp till Pyramiderna

Vid pyramiderna har man en helt magiskt utsikt över dalen nedanför. Pyramiderna är grusåsar som inlandsisen lämnade efter sig och ser egentligen bara ut som pyramider från rätt håll.

Pyramiderna

Om man vänder sig om när man är framme så får man denna vy. Inte så jävla illa den heller.

Vacker vy

Efter stoppet vid Pyramiderna så trampade vi vidare över fjället till platån vid Issjödalen. Frågan är om det blir så mycket vackrare än så egentligen. Vid tog en fika paus strax innan. Magarna började knorra efter all uppförscykling.

Fikapaus strax före Issjödalen

Efter en brant rätt och teknisk utförskörning så kommer man ner till kungens jaktstuga. Jag tog inga bilder där men det är ingen dålig hydda han har där Tjabo, inte ligger den så illa heller.

Jimmy A. ger sig av ner mot dalen och Tjabos stuga

Härifrån är det utför i stort sett hela vägen tillbaka till Vallbo. Sjukt kul cykling. Väl nere igen efter att cyklat utför det steniga och tekniska partiet vi cyklade uppför i början så drog vi tillbaka till bilarna och stekte burgare på Muurikka bredvid Vålåforsarna. Så här borde det alltid vara.

Hur man bäst mättar tio hungriga cyklister

Efter lunchen packade vi in oss i bilarna och åkte till Vålådalen för att avsluta dagen med Blanktjärnsrundan. Vi tog inte ”rundan” utan som dom flesta så körde vi tillbaka samma väg och DET mina vänner ger en stigcykling tillbaka till Vålådalen som är ren och skär cykellycka. Det bjuds på lätt utför med ett flow som inte är av denna världen.

Östra Blanktjärn med sin speciella färg

Trots att vi var så många så hade vi väldigt få tekniska missöden. En punka, en krånglande trissa och en tappad vevarm(!) var det enda. Inget av det utgjorde nåt hinder för cyklingen.
Det vurpades dock en del bland stenarna. Vi kan bara säga att cykla för helvete inte utan hjälm! Kenneth och Pär spräckte sina rejält och hade dom inte haft hjälm hade det inte gått så bra.

Sammanfattningsvis så hade vi en sån där dag som man knappt kan beskriva i ord.
Tack gänget!

Idag är jag stel och öm och har ont i ryggen. Jag börjar bli gammal. Det fick bli attackvila med lingonplockning. Det finns hur mycket lingon som helst. Tyvärr har jag inte hur mycket tid som helst att plocka.

Nu ska jag vaka över valet. Det känns inte bra i magtrakten.

Lämna ett svar

CommentLuv badge