Vemdalen Bike Challenge

Att tävla futtiga 22km på ”hemmaplan” på välkända vägar och stigar. Borde ju vara en lätt match eller?

Jävlar vad jag fick jaga.
Jävlar vad trött jag blev.
Jävlar vad nöjd jag är.

Starten gick utför(!) ett par hundra meter för att sen ta en sväng upp en bit i en slalombacke. Ner igen, upp för en liten backe och sen iväg på en grusväg i en hiskelig fart. Här hade jag redan tappat täten men mellan tätgruppen och mig låg en kille jag tänkte jaga in iaf. Jag tog in på både honom och täten. Efter kanske 5 km så hade jag kommit ikapp och förbi honom.

När vi gick in i skogen så kände jag att allt jagande hade satt sina spår. Han kom ikapp igen. Vi växeldrog och försökte väl egentligen åka ifrån varann men jag tror vi var lika trötta. Ungefär 12 km gick banan på skidgator som visserligen har stigar men dom är steniga och guppiga och det är svårt att få nåt flyt i cyklingen. Man blir bara jävligt trött.

Med cirka 1 km kvar är det en kort men brant backe. Nu eller aldrig tänkte jag. Jag samlade ihop de krafter jag hade kvar och såg till att vara först in i backen och sen tryckte jag på det hade kvar. Han hade inget att sätta mot och blev avställd där. Jag vågade ändå inte dra av på farten utan körde på mot mål och höll lite koll bakåt. Med 50 meter kvar kunde jag slappna av och bara rulla i mål som fjärde man. 32 sekunder från pallen.

Hade benen varit piggare och jag vetat om att det inte var mer hade jag kanske tagit en pallplats. Men kroppen är inte som jag vill i år. Den är trött och seg och orkeslös.
Men en fjärde plats är jag nöjd med.

Det var ett kul och proffsigt välgenomfört arrangemang av Vemdalens IF Cykel på en rolig och utslagsgivande bana.

Nu laddar jag om för Storsjön runt och sen får jag se vad det blir.
Hörs!

Lämna ett svar

CommentLuv badge