”Norge. Landet som fick all fin natur Sverige inte fick.”
Det var vår kompis John som sade det en gång när jag kommenterade en bild på hans Instagram. Det ligger ändå nånting i det. Ganska snart man kommer över gränsen så förändras landskapet. Det känns mer orört, mer levande och dramatiskt.
Helenas pappa Kent vistas mycket i fjällvärlden i gränslandet mellan Sverige och Norge och för ett tag sen så bestämde vi att det var dags att vi tog en cykeltur tillsammans och Kent förslog den gamla riksvägen mellan Skalstufjället på svenska sidan och Ådalsvollen i Verdal på norska sidan.
Med traditionsenligt cykelfika, kaffe i termos och singoallakex tillsammans med sommarens stadiga eldningsförbudslunch – makrill i tomatsås på tunnbröd fick vi årets vackraste tur hittills.
Tack ännu en gång för en otroligt fin dag! Mer sånt här tycker jag!
Ska vi åka på en gång? 🙂