Agfa Record II

Ett av mina bättre Traderafynd den senaste tiden är en Agfa Record II från tidigt 1950-tal. Jag tror jag gav en hundring för den, säljaren beskrev den som reparationsobjekt då ”allt satt fast”…vilket det mycket riktigt gjorde också. Mekaniskt så gick i princip inget att rubba utom luckan till optiken och filmluckan. Bländare, slutartider, självutlösare, fokusring och slutarspännare var helt stumma.

Kameran är en bälgkamera som använder rullfilm och ger negativ i storleken 6x9cm. Den finns i lite olika varianter, med olika slutare. Just den här har en enkel Pronto med endast fyra slutartider: 1/200s – 1/100s – 1/50s och 1/25s samt självutlösare.

Att allt satt fast är inte så konstigt, Agfa använde på den tiden ett grönt fett som är ökänt för att separera över tid och släppa från sig oljan. Resultatet blir att oljan i fettet förflyttas långsamt till slutar- bländarblad som därmed kärvar igen och det kvarvarande fettet härdar till ett stenhårt vaxliknande material som helt limmar ihop det som tidigare var smörjt. Utvändigt var kameran dock i ett mycket fint skick.

Jag fick lägga några kvällar i ”verkstan” för att renovera den men det var ju hela meningen med köpet. Det som tog längst tid var att separera front- och mittenlinserna som används för att fokusera. Det var där det gröna fettet hade härdat. Efter att har provat i två veckor att lösa upp det med diverse hyfsat ”snälla” medel och att värma försiktigt utan resultat så lade jag det i Aceton i 12 timmar. Då började det släppa så pass att de två delarna började gå att rubba.

Efteråt så är den nu i så nära nyskick man kan komma. Utvändigt ser den nästan oanvänd ut, slutartiderna stämmer väldigt bra och optiken är skarp och fin. Jag hade ursprungligen tänkt sälja den vidare men nu vet jag inte, det visade sig vara en väldigt trevlig kamera.