Alltså. Dom här fjällen.



Vi tog och hyrde skateskidor i dag igen. Helt klart nåt jag tänker investera i till nästa år. Det är helt vansinnigt härligt att skejta fram på fjället eller i nypistade spår. När det dessutom är några grader varmt och strålande sol gör det inte ont alls.

Hursomhelst. Vi började med att ta 8 km-spåret på Katrina. Smart. Börja med 2 km rätt uppför innan man ens hunnit bli i närheten av uppvärmd. Men men, det gick ju det med. Sen ner till Vemdalsskalet och köpa varsin kanelbulle att fylla på förrådet med. Det är sjukt jobbigt att skejta när man inte har tekniken så energinivåerna började bli lite låga. Jag petade även ner en ringmunk i midjeväskan. Man vet aldrig när man behöver nödproviant. När bullen låg på plats i magen så bar det upp mot Jaktstugan. 2 km rätt upp. Igen. Men ni vet, vankas det våffla så går det.


Frasvåffla, varm choklad med vispgrädde, cola och kaffe återställde förråden för vidare färd mot Joerskarivallen. 2,5 km rätt utför. Spännande på skaren vill jag mena. Vi gnodde vidare mot Fallmoran och Samevistet medan det började mulna på himlen.

Från Samevistet tillbaks till Storhogna går det lätt uppför i ett par km igen men bara så pass att man får ta lite extra. Det är nästan lättast att åka då. På platten vill det gärna bära iväg lite så jag inte hinner med med tekniken.


Tillbaka vid Storhogna efter drygt 32 km lämnade vi nästan vemodigt in grejerna i sportshopen och åkte hem och fixade en rejäl fika innan jag gjorde middag. Och visst hade jag munken kvar. Inte tråkigt.

Nu är jag så där härligt mör som man bara blir av en heldags kroppsarbete. Batterierna är laddade för ny vecka.

Tidigare Underbara Storhogna
Nästa Året var 1965

Lämna en kommentar

Om du är intresserad av att dela eller köpa bilder, kontakta mig via formuläret på Kontakt-sidan.