Nej, absolut inte. Den bara vilar lite. Eller kanske snarare jag. Ibland känner jag att jag behöver ta en paus från sociala medier och bara njuta av livet som det kommer. Ni vet som man gjorde förr. Man upplevde saker och så berättade man för vänner och bekanta när man träffades. Så; nu träffas vi igen och jag ska berätta vad som hänt sen sist.
Vi firade ju midsommar i Rättvik och fick fantastisk cykling. Dalarna levererar ju som alltid drömcykling. Vi körde tallmo i Rättvik, handbyggda leder på Lugnet och sten och rötter i Stångtjärn.
Nu i helgen var vi i stugan för första gången på länge och gjorde ett rejält långpass på cross-cyklar tillsammans med vår kompis John som hittar i princip överallt runt i området. 12 mil till största delen på grusvägar av högsta klass. Det finns så otroligt mycket fint som man uppenbarligen inte har en aning om.
I övrigt så har jag hunnit med att krascha två gånger på SM-banan. Inte den bästa uppladdningen kanske. Tyvärr har min cykel spruckit i baksvingen, kedjestaget gick rakt av när jag skulle iväg vid ett rödljus i fredags morse. Om det har med kraschen att göra låter jag vara osagt, det fanns inga synliga skador när jag tvättade och gick igenom den minutiöst efteråt i torsdags. Det gick iaf på garantin och en ny sving är på väg
Själv klarade jag mig bra ända tills jag kraschade igår och knät tog lite stryk. Ingen större fara dock, ett para dagars vila och lätt rörelse, typ jobbpendling, ska nog räcka för att vara på banan igen.
Till sist så träffade vi renarna på skalet i söndags. En liten renhjord som har bosatt sig på Skalets Torg. Märkliga djur…
