Är det dags för förändring?

Petra Månström skrev ett inlägg om varför vi vill träna som elitidrottare. Hon satte fingret på det som jag funderat på ett tag nu. Jag har känt att jag har för många “måsten”, att jag gör saker jag egentligen inte vill och så vill jag inte ha det.

En sak jag funderat över och som även stressat mig en del är träningen. Den har tagit mer o mer tid av mitt liv i anspråk och andra stora intressen jag haft i alla år har fått stå tillbaka. Det är ingen bra utveckling och jag känner att jag mår sämre och sämre pga det.

Jag har börjat sakna friluftslivet, vandringarna, skogs- och fotopromenaderna, att sitta på en berghäll eller stubbe och bara vara fiska och njuta av livet och inte känna en massa stress. Ta en hel dag och bara sitta och läsa en bok.

Det är bara mitt eget “fel” att det blivit så. Att träna för att tävla och bli så bra jag kan och logga så många träningstimmar som möjligt har utmanövrerat passionen för cyklingen, att cykla och träna för välbefinnandet och för att det är så jäkla kul!

Jag menar; jag kommer aldrig att bli elitcyklist, varför ska jag försöka vara det då? Jag måste nog rannsaka mig själv och göra mer sånt jag vill och njuter av än att göra sånt jag känner att jag “måste”.
Jag har nått mitt max tror jag. Åtminstone i förhållande till hur mycket jag vill och orkar träna.
Det är också en sak jag börjar känna av. Åldern, orken. Nu är jag inte särskilt gammal egentligen men visst märks det att det blir jobbigare att hålla formen på en hög nivå.

Det kanske är dags att börja tänka i termer av “-Idag vill jag ut och cykla!” istället för “-Idag borde jag nog ta en vilodag”.

Jag tänker också ofta att det skulle vara roligt att bara åka med Helena på tävlingar och vara support åt henne. Jag har gjort det vid nåt tillfälle då jag varit sjuk och inte kunnat starta. Det var nästan roligare(och mer nervöst) än att köra själv!
Kanske efteranmäla mig och köra i motionsklass för nöjets skull om vädret är bra och stigarna torra. Stanna i depåerna och bara njuta.

Vad tror ni? Är det dags för förändring?

Tidigare Jag - en vinnare!
Nästa Nu börjar det x2

3 Comments

  1. Vilket intressant inlägg! Jag tror egentligen att det inte behöver handla om nån radikal förändring utan att du då och då "tvingar dig själv" till att göra annat utan att få dåligt samvete över missade "elitträningstimmar". Jag kan också komma på mig själv att trycka vissa övriga intressen ibland. T ex höll jag på med musik och lite konst förut, nu är det väääldigt sällan det händer att jag sätter ner mig… Däremot försöker jag gå mina älskade promenader i skogen så ofta det går. Cykling i all ära – men att stanna till och känna av skogen till fots… MYS 🙂

  2. Mkt intressant måste jag säga! Jag vet själv hur d är när det blir "måsten" , jag gillar inte det och lägger lätt av då. Och att lägga av är nog det minst bra som kan hända, jag hade nog kört lite motion och njutit av banorna och hjälpt Helena de gånger man känner att man kanske gör mer nytta bredvid banan.

    Hoppas du kör iaf 🙂

  3. Jag känner att nog måste förtydliga lite här.
    Jag tänker inte alls lägga av. Trappa ner däremot tänker jag göra. På vad vet jag inte, om det blir mindre tävla eller mindre andra "stressmoment" får vi se nästa år, för i sommar gör jag inga förändringar att tala om.

Lämna en kommentar

Om du är intresserad av att dela eller köpa bilder, kontakta mig via formuläret på Kontakt-sidan.