Cykelsällskapet Röda Rumpan

Jag fick till en lunchcykling idag. Eller fick till och fick till, jag tog mig i kragen och gav mig ut helt enkelt. Sjukt skönt att få lite solljus och frisk luft nu när det är mörkt både när man går till och från jobbet. Jag har inte tränat ett enda dugg på en vecka, dels för att revbenen fortfarande gör ont efter vurpan och dels för att jag varit trött [och slö]. Termometern visade närmare -10 när jag svidade om på kontoret, jag hade ju packat för -4 som prognosen sade igår kväll, så lite bekymrad var jag allt. Nu blev inte det några som helst besvär, jag höll mig i stort sett perfekt varm hela rundan utom vid ett tillfälle när jag stannade till för att leta en stig på Strava (jag var på fel ställe skulle det visa sig…).

Jag kom dock att tänka på Helena och Elnas upprop i senaste avsnittet av Cykelpodd med Elna och Helena där dom vädjar till cykelkonfektionsbranchen att ta fram trosor/underställ med vindskydd för rumpan. Jag kan bara hålla med, är det nåt ställe jag blir kall på vintern så är det rumpan (och magen men det är lättare åtgärdat).
Så, Cykelsällskapet Röda Rumpan vill instämma i vädjan; ge oss varma rumpor nu!

För övrigt så var det en fin runda, drygt 80 min blandat kompott grus, stig, asfalt. Några PR och en pokal på Strava helt otippat men å andra sidan är det ju hårt på stigarna, det är KOM-före! Det första isskägget för säsongen gjorde entré också. Fint så. Varför jag valde mörka glas i brillorna är dock en gåta, det blev väldigt mörkt i skogen…