Det svänger i Falun

Vi tog väl en sväng till Falun för att testa dom sköna handbyggda stigarna på Lugnet.
Vädergudarna såg ut att vara på vår sida när vi gav oss av från Rättvik men närmare Falun så började det mulna på. Väl framme så hade det spruckit upp i molntäcket när vi rullade iväg längs Lugnets röda.

Förväntansfulla tjejer på Lugnet

Den första handbyggda leden, Everytime she smiles kommer tidigt och vi körde den tre gånger. Svårt att hålla samma fart nu som på Långa Lugnet men det beror säkert på adrenalinpåslaget under tävling. Man är inte lika feg. Eller så skiter man i allt och bara kör.

Cissi i slutet på Everytime she smiles

Vi tog en liten paus vid raststugan innan Second Chance, min favorit. Lite halkigt efter regnet men det funkar det med. Fullt spätt och lite extra adrenalinpåslag när cykeln tar sin egen väg i blötan.

Rast, vila
Nöjding

Väl nere i igen bland hoppande hästar, det är visst ridtävlingar hela veckan som kommer, så lekte vi lite i cykelparken och fyllde på energidepåerna med kaffe och mackor.

Lite som julafton. Förväntan är hög innan vi ger oss av.

Innan vi åkte hem så var vi ju tvungna att köra Törnbergs väg. Den omtalade klassiska stigen. Inte blev vi besvikna inte. 3 km galet härlig cykling där Helena drog till med ett gäng QOM’s. Själv får jag nog träna lite om jag ens ska vara i närheten. Jag hade 28,5 i snitt på första delen. Det är Emil Lindgren som har KOM’en, han hade 36,3 i snitt. Liiiite skillnad då. När vi kommit hem så hittade jag en gammal film på Youtube från tiden innan dom huggit ner vid stigens början, jag hade verkligen velat köra den då, men den har helt klart sin charm även nu som Helena uttryckte det.

Men skit i det. Jag är nöjd och glad som tusan efter dagen. Nu ska jag ha en öl. Kanske lite brie också.

Lämna ett svar

CommentLuv badge