Alltså. Att komma hem till fem grader och duggregn från 30 och solsken är en lite skakig upplevelse. Att då få komma ut och bränna MTB på stigar man längtat efter hela vintern är som balsam för den omfrusna själen.
Igår tog vi en extra semesterdag då vi kom hem mitt i natten vilket gav möjlighet till en runda på Frösön mitt på dan. Faktiskt väldigt torra stigar mot vad vi trott.
Ikväll skulle jag kört första tempoloppet i Jämtlandsserien men då det såg ut att bli regn och kallt i Hammerdal och det klarnade och blev varmt här så hoppade jag på en Happyride istället. Kanske fel beslut, men det var fan så kul i leran i skogen!
EDIT:
Dom fick uppehåll och vindstilla på tempoloppet. Skit. Ångest.