Engelbrektsturen 2012

Jag var sliten. Jävligt sliten. Precis lika sliten som jag ser ut på bilden, men jag tog mig iaf i mål under fyra timmar. Jag får vara nöjd med det.

Sliten och skitig men i mål skapligt nöjd

Kvällen innan när vi var vi var ut och luftade benen kände jag mig otroligt seg och hade inget krut i benen alls. När starten väl gick så var den sega känslan som bortblåst och jag hade riktiga pang-ben. Det gick fort på grusvägarna, det var i huvudsak grusvägar banan gick på. Det jobbiga var att det var nylagd singel(!) på dom. Hopplöst tungt. Eliten hade kört upp en smal remsa som det gick vettigt att köra i, men kom man man utanför den så var det inget kul alls, nåt som en kille framför mig fick erfara i en kurva i en snabb utförsbacke. Han kom ut i det lösa singlet och tappade kontrollen och krachade ner i ett dike ~40 km/h. Jag hoppas han inte skadade sig.

Hursomhelst så gick det åt sjukt mycket energi att ligga och nöta i höga hastigheter. Jag kände att det kanske gick lite för fort men jag hittade energi och kunde nöta på trots allt. Tyvärr fick jag dra mycket med andra på rulle då de jag kom ikapp var lite för långsamma. Jag låg på rulle ibland och vilade men sen fick jag dra vidare själv om det skulle bli nån fart att tala om. Jag snittade 92% av min maxpuls i fyra timmar, vad snittet var de första två timmarna törs jag inte tänka på men man ser att pulsen sjönk rejält då hammaren kom.

Vid 25 km var jag fortfarande riktigt stark. Där kom jag ifatt Helena
som stått i startfållan före mig och jag bestämde mig för att köra för henne
så länge jag orkade. Mitt i en uppförsbacke upptäckte jag att
snabbkopplingen på mitt framhjul lossnat och var tvungen att stanna
till. Strax efter att jag börjat jaga ikapp igen kom hammaren. Med 20 km kvar kom krampen. Först i vänster ben sen höger.
Med 15 km kvar bonkade jag. Ridå. Nu var det bara att uthärda smärtan och se till att mig i mål.

Jag gjorde mitt näst bästa lopp i år trots kramp och skit. Det säger ju
iofs inte så mycket eftersom jag harvar runt i botten på H40 men jag är
nöjd ändå.

Det var visserligen i Norberg vi var och tävlade men vi vi bodde på en camping i Fagersta.
Fagersta kommun borde nog ha tagit en remissrunda till när det gällde deras slogan.

Skulle ni förresten ha vägarna förbi Fagersta och tänker tänker ta in på Eskilns Camping, gör inte det. Sov i bilen istället.

Tidigare Fjällcykling
Nästa Fjällcykling - filmen

2 Comments

Lämna en kommentar

Om du är intresserad av att dela eller köpa bilder, kontakta mig via formuläret på Kontakt-sidan.