Jag har tillbringat helgen ensam i stugan medan Helena varit i Stockholm och hängt med Ronan Keating. Nu är ju inte det så dramatiskt som rubriken kan förleda en att tro, den var mest för att locka in er.
Det jag har gjort i helgen är väl egentligen mest att dricka vin och äta ost, ja lite grillchips och ett par whisky har väl åkt med ner också. Legat som en välmående medelålders herre i sin bästa år och mumsat godsaker och läst lättsmält pocketlitteratur helt enkelt. Sportigt satan. Jag var väl iofs ut på en löprunda och invigde den fina mössan som jag fick av Craft. Grym mössa måste jag säga, jag är varm av mig och brukar bara använda pannband även om det är -20 för att inte dö av värmeslag. Det är öronen jag fryser om om jag fryser. Men det här mössan funkar mycket bra så den kommer att bli välanvänd.
Ibland måste man hänge sig åt sina laster och låta träningen stiga åt sidan. Jag har en filosofi att om man inte tillåter sig att njuta av annat man tycker om i livet så kommer inte resultaten av träningen att bli lika bra. Givet är att om man är elitidrottare så är det utrymmet betydligt mer begränsat, om inte obefintligt, men för oss ”normalt” tränande så tror jag det är skitviktigt. Helena och jag pratade om det i samband med att vi hade en diskussion om hur vi ska lägga upp träningen i vinter egentligen eftersom vi båda har haft svårt att komma igång pga sjukdomar och jobb och annat som kommit i vägen. Jag hade ju storartade planer tidigare i höstas men det kommer inte att funka att köra på det sättet. Anledningarna till det är framförallt två:
- Jobbet som spinninginstruktör.
När man ideligen måste rycka in och köra för andra instruktörer som får förhinder så funkar det inte att ha ett bergfast schema. - Jag vill njuta också.
Alltså blir det så här istället:
- Ett A1 distanspass på >3 timmar
- Två till tre intervall pass typ 4×4/4, 2×20/5 och liknande för att korta ner intervallerna och öka intensiteten när säsongen närmar sig.
- Köra resten som det känns bra för dagen att göra.
Är det bra väder för att cykelpendla till jobbet så gör jag det.
Vill jag åka längdskidor så gör jag det.
Eller nåt annat.
Om jag inte är på humör för att köra intervaller utan hellre skulle gå och köra Sh’bam (kommer nog aldrig att hända iofs men ändå) så kommer det inte att bli nåt bra intervallpass. Då är det bättre att gå och dansa. Man måste vara sig själv och göra det som känns rätt helt enkelt.
Ikväll kände jag för att gå och köra spinning för kollegan Karin som jag aldrig kört för men vet är duktig. Hon hade ett ruggigt bra pass och är grym på att peppa. Ett intervallbaserat pass där jag körde skiten ur mig totalt. Vid minst fyra tillfällen fann jag mig med motståndsratten i botten, det händer inte alltför ofta när man kör som instruktör kan jag säga. Efteråt kände jag mig som en urvriden disktrasa. Helt klart är att det värt att gå på andras pass som deltagare ibland!
Nu ska jag läsa vidare i min bok som visserligen aldrig kommer att få nobelpriset men är sjukt spännande! Hörs hörni!