• Home
  • /
  • Allmänt
  • /
  • Ett väldigt långt inlägg om väldigt lite.

Ett väldigt långt inlägg om väldigt lite.

Jo men alltså.
Jag har gått och funderat på att byta ut mina längdskidstavar ett bra tag nu, men det har inte varit så mycket mer än just det eftersom jag ändå har varit rätt nöjd med dom. Jag köpte dom inför Öppet Spår 2010 eftersom mina gamla alu-stavar gick av, eller iaf den ena, vid en vurpa några veckor innan.
Så då köpte jag mig ett par Swix CT5 Composit-stavar som jag tyckte var nog lätta (kände väl egentligen inte nån större skillnad mot alu-stavarna om jag ska vara ärlig), och dyra, typ en femhundring, för mitt behov. Jag menar, stavar är fan dyyyyra. Man kan lägga ut 2000-4000 spänn för ett par stavar liksom. Finns ju ingen chans i världen att man som motionär kan ha nytta av det, eller ens känna skillnaden.

Sen förra vintern så slog jag till ordentligt och bytte mina gamla Atomic RC4009 som iofs inte var några dåliga skidor, men inte passade mig alls, till ett par Fischer RCS och ett par salomon RC Carbon-pjäxor och började då känna att kvaliteten på stavarna inte riktigt stod i paritet med skidor och pjäxor. Men vad gjorde det, den enda begränsningen var ju jag själv iaf.

Nu när det gått ytterligare ett år och jag åker mer skidor än nånsin, tekniken börjar sitta, och jag blir starkare, börjar det märkas att stavarna inte är optimala. Dom böjer sig rejält när jag trycker på och jag börjar inse att det kan vara så att det är tyngden i stavarna som gör att jag blir trött i biceps och inte bara att jag är klen.

När så Helena nu bytte ut sina gamla OneWay 630 till ett par OneWay 970 som var ~50(!) gram lättare/stav (det är fan en hel snusdosa…konstigt att man blir trött…!), och förkunnade efter premiärturen att det var skillnad som natt och dag, så kände jag att nu var det nog dags ändå. Kanske ett par likadana?

Så idag var jag in till stan på lunchen och rände runt hos alla sportaffärer och kände, klämde och vägde i handen och hade beslutsångest. Till slut fick jag nog gick tillbaka in till Sporttjänst där Helena köpte sina och snackade med killen som vi handlade av då, han hade koll liksom. Han menade på att den staven skulle jag nog inte bli nöjd med eftersom skillnaden mot min gamla inte var SÅ stor i förhållande till priset vid min stavlängd(10 cm längre än Helenas) utan den jag borde titta på var Swix CT3, som visserligen var ett par hundralappar dyrare men skulle passa mig bättre. Tyvärr fanns det inte EN ENDA i min längd i hela stan…inklusive konkurrentbutikerna. Så inget inköp alltså.

Så när jag stod hos Team Sportia (som alltså inte heller hade några), och kallpratade med säljaren om styvhet och vikter(jag väger här två stavar mot varandra, en CT3 och en CT2 och säger att det är ju egentligen ingen större skillnad) så säger han att “vänta lite, så här ska du känna”. Jag får stå med handen hängande rakt ner medan han sätter in den ena staven i handen på mig och säger, “gunga på staven”, jag gungar. Jaha liksom? Sen tar han bort den och sätter in den andra medan jag orörlig står kvar. -“Gunga” säger han. Jag gungar…shit…har jag verkligen en stav i handen…?

Där står jag med en Swix CT2 i rätt längd som knappt känns i handen. Jahapp.
“-Vad kostar den då…?” hör jag mig själv säga.

Det blev ju lite dyrare än jag hade tänkt mig, lite ångest har jag allt, men jag tror att det är värt det.
Rapport kommer efter premiärturen ikväll…

Tur man inte håller på med prylsporter.

Lämna ett svar

CommentLuv badge