Forsaleden

Vi tog och satte oss i bilen mot Pilgrimstad för att ta en tur på Forsaleden idag.
Skulle vara tekniskt svår cykling med många lyft, men med fin cykling och natur däremellan.
Allt enligt boken ”Friluftsliv i Jämtland” som graderade ledens tekniska svårighet till 3 på en skala till 3, och jodå. Nog var det så alltid. Jag hade väl kanske inte satt svårigheten till 3 utan snarare 4.
Eller sju.

Glad kille innan han blev trött…
…fortfarande rätt crisp på fin stig…

Helena tog sig fram genom stöket som om hon aldrig gjort annat i hela sitt liv, hon börjar bli ruskigt duktig nu. Jag får finna mig i att ligga efter och bli frånåkt, men det gör jag så gärna så.
Det är ett rent nöje att se hur hon hanterar cykeln numera.
Själv lider jag fortfarande av svår harighet och rädsla för att ramla. Jag kom på mig själv idag med att klicka ur ena pedalen bara för att stigen svängde och eftersom jag inte såg över buskaget så tänkte jag att ”…det är säkert nåt svårt där bakom…”.
Jag menar, vad ÄR det för jävla larv!?
Nu hade det visserligen regnat ett tag så det var i stort sett bara blöta rötter, stenar och berghällar vi trampade runt på, men ÄNDÅ! Så här kan det inte hålla på.

Naturen var fin iaf, väldigt annorlunda mot hur det brukar se ut i Jämtland.
Jag fick direkt känslan att befinna mig på Sörmlandsleden hemma där jag kommer från.
Den för mig lite höga tekniska svårigheten gjorde att blev ordentligt trött i huvet, jag fick svårt att fokusera på vad jag höll på med och bara körde utan att tänka.
Gick ju sådär. En OTB, ett framhjulssläpp med ofrivillig parkering mot träd. Jag tog f.ö. mot mig med huvet. Mycket promenera med cykel.

…vänta lite…ska bara…typ…vila lite…

Det har trots allt varit en bra dag, mycket bra teknikträning(ALLT har inte skitit sig som man kan tro) som nog kommer att märkas senare även om det var jobbigt idag. Många drops och lyft har det varit som jag inte klarat tidigare. Nu ska bara harigheten motas bort och det är bara fler mil och timmar i sadeln som kan bota det.

Illustration av känslan jag letar efter

Avslutningsvis vill jag bjuda på en bild jag hittade i Helenas telefon när jag snodde dagens bilder.
Det är från en tidig morgon strax utanför Järvsö när vi åkte ner till Stockhom för Lida loop. Ett utmärkt exempel på hur bra(?) bilder kan bli när man inte vet att man blir fotograferad.

Hasse vs Kaffetermos, 1-0

3 Comments

Lämna ett svar till Helena Avbryt svar

CommentLuv badge