Lördag 28/6 klockan 01.45, Helena ger sig av på en 365km lång cykeltur mot Rättvik. Hon har så länge vi levt tillsammans närt en liten dröm om Randonné-cykling, det här här början på att göra verklighet av den. Jag kliver upp och vinkar av henne och går sedan och lägger mig igen.
Har lite svårt att somna där jag ligger, jag funderar på om jag räknat rätt på tiderna för att möta upp och serva henne på vägen ner. Lite orolig är jag också. Trafiken längs 45’an kan vara tung.
05:10 klivar jag upp och fixar frukost, är skittrött och behöver lång startsträcka känner jag. Planen är att köra ikapp Helena i Sveg klockan 9:00 för att fylla på hennes förråd och ta en fika ihop. Jag kollar på ”Find my iPhone” var hon är och får lite brått att komma iväg då hon cyklar snabbare än planen. I Hackås blir det stopp. Nån har köpt ett hus och beställt hemleverans (höhö), och nu har budfirman kommit. Det blir trångt på vägen en stund tills dom svängt av.
Vädret är jättefint, solen skiner och det är nära nog helt vindstilla. Ända ner till Rätan håller det i sig men i trakterna kring Hogdal så börjar det komma korta skurar av duggregn.
Jag kommer ikapp Helena med bara några kilometer kvar till Sveg, hon börjar bli trött och är lite blöt efter regnskurarna.
Medan jag väntar in henne vid Statoil så får jag se nåt kul. En Gråsparv kommer flygande och sätter sig i fronten på bilen bredvid. En riktig opportunist ska det visa sig. Hen plockar insekter från nummerplåten och grillen. En riktig buffé!
Nästan exakt klockan nio rullar Helena in i Sveg. Jag tar en stor latte och en bulle, Helena tar samma och äter även en hög med mackor som jag hade med mig. Det är viktigt att fylla på med substans, inte bara gel och blask. Hon piggnar till och blir lite varm i bilen, tar på torra kläder. Klockan 10 kliver hon på cykeln och ger sig iväg igen. Halva sträckan är gjord.
Strax efter Sveg kommer jag ikapp ett bekant ekipage. Har läst i tidningen om Tomas Wendin som kör rullstol från Abisko till Ystad till förmån för Born Free Foundation. Medan vi pratar en kort stund kommer Helena rullande och blir fotograferad. Jag har min Altamira på taket och Tomas kompis på cykeln berömmer den. Tomas rullar 4-5 mil per dag, imponerande.
Jag kör vidare och Helena cyklar iväg. Fortfarande rätt pigg och glad trots det usla vädret. Jag stannar till en bit fram och tar en liten filmsnutt när hon rullar förbi.
Jag kör vidare till Rättvik och käkar lite lunch och gör mig klar för att åka och möta Helena nånstans i närheten av Högheds fäbodar. 6,5 mil enkel resa. Precis när jag står och fyller flaskorna och ska ge mig iväg så ringer Helena. Hon är i Noppikoski och är genomblöt och frusen efter att det regnat ordentligt i 8 mil från Sveg. Hon har känningar i bröstet och tillsammans så beslutar vi att hon ska sluta cykla och gå in på värdshuset och värma sig. Jag byter om igen och tar bilen istället.
I Noppikoski hittar jag en trött och frusen men ändå glad och nöjd tjej. 26 mil ensam i det här vädret är en imponerande prestation. Hon har tagit sitt första steg mot drömmen om Paris – Brest – Paris 2019.
Happy-Helena håller på att bli Randonné-Helena.