Härjedalstrampen

Jag är så himla kass på att skriva Race Reports som ni vet, jag kommer ju liksom aldrig ihåg särskilt mycket. Typ starten, målgången och några spridda minnesbilder som jag oftast inte ens vet var på banan det var. Så även denna gång.

Jag Helena och Stefan åkte ner till Sveg för att köra Härjedalstrampen. Ett 85 km långt landsvägslopp som senare  visade sig vara drygt 89 km.
Vädret var helt underbart med 20 grader varmt, blå himmel och en väldigt lätt vind.

Det gick rätt lugnt och behagligt dom första 30 km från Sveg till Lillhärdal, det var nån backe där en tjej släppte lucka framför mig som jag fick spänna vaderna och stänga luckan man annars låg jag fint inbäddad i klungan och rullade med. Snittfarten låg på 34.6 km/h så inga bekymmer.

När vi svängde in mot Orrmosjön så blev det en markant fartökning och det sprack av i klungan, vi blev en tätgrupp på åtta stycken som hade fint samarbete. En kille var dock betydligt starkare än oss andra och tog väldigt långa snabba förningar. Det gick ofta runt 45 km/h och snittet dom följande tre milen runt sjön låg på 37 km/h. Vi tappade nån på vägen och nån valde att vänta in när kom tillbaka till Lillhärdal, så när vi vände tillbaka mot Sveg var vi sex stycken.

Med tre mil kvar så ökar farten igen. Han den starka kör sjukt hårt, jag ligger på mjölksyra bara för att hålla hans rulle men vägrar envist att ge mig. Mina förningar bli alltså korta då jag har syra upp över öronen redan när han viker åt sidan men jag försöker göra mitt jobb så gott jag kan. Med 15 km kvar börjar jag känna mig kokt. Inser dock att jag inte pallar att köra sista biten ensam, det skulle bli ännu jobbigare och ta sjukt lång tid så jag biter i och tuggar styrlinda, vi är dessutom bara fyra stycken nu och jag har en pallplats inom räckhåll.
När vi viker in i Sveg orkar inte benen längre och jag tappar tio meter, jag sliter allt jag har för att komma ikapp och har sån galen tur att det är rött i stora korsningen, dom tre framför måste bromsa in lite, men inte stanna, innan det slår om till grönt vilket räcker för att jag ska hinna in på rulle igen. Jag sliter mig med sista kilometerna och med kanske 30 meter kvar slår dom av för att bara rulla i mål. Med mina absolut sista krafter, och mjölksyra upp under hårfästet, lyckas jag få på nåt som med lite god vilja kan kallas spurt och lyckas bli trea över mållinjen.
Dom sista 29 km från Lillhärdal tillbaka till Sveg gick med 41 km/h i snitt, jag tror det är nån slags personligt rekord, så idag är jag lite sliten i kroppen men galet nöjd med loppet!

Helena spurtade in på en fin 2:a plats av damerna och Stefan kom in på en 7-8:e plats.