Hon driver med mig

…tänkte jag när Helena skulle ut och pannlampsåka i snudd-på-storm. Men icke, det var på riktigt. Bara att valla upp skidorna och se glad ut.*


Med pannan i djupa veck över ett ev isigt före bestämde jag mig för att inte orka kleta med klister och skit utan smackade på ett tjockt lager V40/Blå Extra. Går det så går det liksom.

Väl i spåren så höll skidorna på att blåsa bort innan jag fått på mig dom. Stavarna for som vindflöjlar och fästet…jo faktiskt rätt ok.


Ett varv blev i 8’an blev det innan vi gav upp. Hoppas på bättre väder och före imorrn.

*Extra dramatisk rubrik och ingress för effektens skull. Jag är sällan svårflörtad.

Tidigare Kojdag
Nästa Nä? Skidor igen?

Lämna en kommentar

Om du är intresserad av att dela eller köpa bilder, kontakta mig via formuläret på Kontakt-sidan.