…tänkte jag när Helena skulle ut och pannlampsåka i snudd-på-storm. Men icke, det var på riktigt. Bara att valla upp skidorna och se glad ut.*
Med pannan i djupa veck över ett ev isigt före bestämde jag mig för att inte orka kleta med klister och skit utan smackade på ett tjockt lager V40/Blå Extra. Går det så går det liksom.
Väl i spåren så höll skidorna på att blåsa bort innan jag fått på mig dom. Stavarna for som vindflöjlar och fästet…jo faktiskt rätt ok.
Ett varv blev i 8’an blev det innan vi gav upp. Hoppas på bättre väder och före imorrn.
*Extra dramatisk rubrik och ingress för effektens skull. Jag är sällan svårflörtad.