Jag har en sån där dag när allt bara känns fel och hela kroppen är i nån slags tillstånd av oro och disharmoni. Det är svårt att koncentrera sig på aktuella uppgifter, aptiten är inget vidare och jag är rastlös. Det blev bättre när jag fick komma iväg och träna, det stod simning på schemat idag.
1000m, 40 längder fram och tillbaka. Skönt.
Jag har skaffat mig ett 6-månaderskort på simhallen, det blir bra mycket billigare och så kanske man kommer iväg även när det känns tungt eftersom man redan pyntat en hög med pengar.
Hursomhelst; så fort jag klev ur simhallen så började det igen. Det hela beror på en enda sak.
Jag saknar min älskade flickvän.