Just nu har jag en liten svacka i träningen. Seg, trött och det kryper lite i kroppen. Orkar inte trycka på och om jag gör det så fixar jag inte hög puls nån längre stund. Måste få till lite intervaller.
Segt är det även i bloggandet, orden som normalt ”bara kommer” måste värkas fram och känns krystade. Men så kan det vara ibland, det hänger säkert ihop allting. Trött kropp = trött huvud = inga ord.
I helgen blev det ju iaf mycket skidor, det har ni väl redan läst om?
Igår fick jag äntligen till en lunchlöpning igen efter ett längre uppehåll och det kändes. Att det varit uppehåll alltså. Som tur är, är det ännu långt till augusti och första fjällmaran men nu måste jag hålla i löpningen så jag inte står på noll i vår när det töar bland bergen.
Det blev ju skidor igår kväll också, kanske borde jag vilat men det är ju så roligt att skejta i fina spår med fint sällskap så det är svårt att låta bli. Närapå 15km blev det och nu är kroppen trött på riktigt. Skidåkningen tar på hela kroppen och den tänkta lunchträningen idag får nog anstå. Jag har inte återhämtat mig tillräckligt för att bränna av intervaller som jag tänkt. kanske blir det vila helt idag. Det känns nog så…
Livet, uppför och nerför, ibland lätt och ibland svårt. Så är det ofta tycker jag. Jag försökte springa lite härromdagen men kroppen sa tvärnej så det blev lugn promenad istället.
Jo men så är det ju. Vet man bara om och förstår det så är det inga större problem. 🙂