Vid frukostbordet:
Helena – ”Vad vill du göra idag?”
Jag – ”Öh, åka skidor?”
Helena – ”Ja men var?”
Jag – ”Katrina har vi inte åkt så mycket. Typ i lite högre tempo för att skrämma igång kroppen efter förkylningen?”
Bra där, väldigt genomtänkt…
Sagt och gjort. Iväg upp på berget och iväg. Jag fick bestämma farten. Tog väl i hårdare än jag tänkte egentligen, tävlingsdjävulen tog tag i mig och sade att jag inte skulle släppa förbi Helena som jagade bakom. Jag har fått ordning på treans växel och tekniken utför, det är där jag brukar tappa henne men nu höll jag undan. Sen tog hon in uppför vilket är helt omvända roller. Vi är alltså väldigt jämna nu vilket är sjukt roligt! Trötta blev vi, jag höll på att hosta upp lungorna efteråt och armarna pirrade som av hjärtinfarkt. Ändå en skön känsla när man vet att det inte beror på nåt dyligt farligt utan bara att man tagit i som tusan. Trötta och nöjda åkte vi hem och firade tröttheten med varsin Budapestbakelse i soffan.
Lite senare packade vi kaffepanna och ved och drog upp till Storhogna för en utefika. Helt klart bästa och godaste kaffet! För övrigt så fortsätter det att snöa. Det har blivit vinter på riktigt! Härligt!!!!
Jaaa, kokekaffe över eld är det bästa!! 😀