Jag lever!

Det har blivit långt mellan inläggen här på sista tiden, jag vet. Det brister lite i inspiration och motivation just nu både för bloggen och övriga sociala medier. Det hänger nog lite ihop med att jag är trött och lite sliten, men det är bara tre dagar till semestern nu så ge mig nån vecka så ska ni se att det ordnar upp sig. 🙂

När firman flyttade sina lokaler till stan i vintras så sade jag ju att jag skulle ställa bilen och börja cykla till jobbet. Åka bil 5 km känns onödigt när det i princip går lika fort att cykla och dessutom får jag vara ute i friska luften och vakna till innan arbetsdagen börjar. Av nån anledning (läs: lat jävel) så blev det inte så. Dom senaste veckorna har jag dock tagit tag i det hela och bara tagit bilen då det funnits ett reellt behov eller då det varit krångligt rent logistiskt att ta cykeln. Skönt. Jag har haft skaplig tur med vädret och bara blivit blöt nån enstaka gång på vägen hem, men köpte ändå ett par regnbyxor då jag inte tänker låta vädret hindra mitt löfte. I min iver att testa brallorna blev jag rent av lite glad när jag vaknade i morse och regnet öste ner utanför. Nu hann det ju sluta innan jag kom iväg men jag fick åtminstone lite duggregn på mig. Brallorna var billiga så jag hade inte räknat med att dom skulle andas så himla bra, ”det funkar för en kvarts cykling”, och så var det. Blev fuktig av svett om benen redan efter 2 minuter typ, men jag tror att det blir annorlunda när jag tar på mig långbrallor framåt hösten igen. Det var hursomhelst ingen större fara, jag blev inte blöt och dom stod emot regnet. Däremot måste jag nog prova en tunnare regnjacka, jag svettades floder trots att jag bara rullade lugnt och fint.

Ikväll kör jag förresten mitt sista pass som instruktör på Fristilen, dom har valt att ta bort spinningen från utbudet så nu är det slut med det. Trist, tycker både jag och dom medlemmar jag pratat med men nu är det som det är. Passet är fullbokat och jag hoppas på ett grymt avslutningspass.

pendling craft sportswear
På väg hem från jobbet häromdagen när jag blev överraskad av ett mindre skyfall…

 

3 reaktioner till “Jag lever!”

  1. Knepigt det där med spinningen. Cyklar inte allt fler numera? Jag har fått uppfattningen att både du och Helena ofta har fullt på era pass, men sedan förstår jag också att det kostar att ha ett helt rum avsett för cyklar (som också kostar) fastän det inte används så flitigt. Bättre affär att nyttja det till aktiviteter som lockar fler väldigt ofta. Kanske blir det protester och tapp av medlemmar som väljer att börja träna på andra anläggningar, så att beslutet omvärderas?

    1. Jo, även deltagarna säger att dom får köa ibland. Vi flyttade ut från eget rum till stora gruppsalen för nåt år sen då spinningsalen blev gym. Nu minskas gruppsalen till förmån för ett PT-gym.

  2. Det är klart, utbud och efterfrågan gäller förstås och gymmen måste ju hänga med eller helst styra utvecklingen. Men jag har en idé! Köp loss cyklarna (du och Helena) och starta en liten spinningstudio. Litet med billig lokalhyra men hög kvalitet på instruktörer. Kanske nära fristilen så att ni kan behålla samarbetet och komplettera varandra, i stället för att konkurrera 🙂

Lämna ett svar till Hasse Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *