Kamerans inställningar

Moderna kameror är så avancerade att man nästan kan säga att dom tänker själva. Du som användare behöver bara peka kameran åt det håll du vill och trycka på utlösaren sen sköter kameran resten. Väldigt enkelt och smidigt. Men om du vill ta kontroll över hur du vill att din bild ska se ut behöver du ha en del grundläggande kunskap om hur en kamera fungerar.

Måla med ljus

Ordet fotografi härstammar från grekiskan och kan lite slarvigt översättas till ”Att måla med ljus”. Man har ett ljuskänsligt medium; en traditionell film eller en modern digital sensor, som man utsätter, ”exponerar”, för ljus. Vi ska backa lite och lämna dagens digitala kameror för en stund och titta på en traditionell kamera som använder film som medium.

Filmen består av en tunn cellulosafilm som på ena sidan är belagt med ett ljuskänsligt skikt. Det skiktet består (i väldigt grova drag) av kristaller som reagerar med ljuset när den exponeras. Ju mer ljus dom får desto ”hårdare” sitter dom fast på cellulosafilmen. När filmen sedan framkallas sköljs de oexponerade kristallerna bort och kvar blir de exponerade kristallerna. Dessa syns sedan som ”korn” som bygger upp bilden. Det finns filmer med olika ljuskänslighet, dvs en film som är mer ljuskänslig behöver exponeras kortare tid och en mindre ljuskänslig måste exponeras längre. Måttet på hur ljuskänslig filmen är betecknas med ISO. Ett lågt ISO (50 – 200) ger finare korn som syns mindre och höga iso (400 – 3200) ger grova korn som syns mycket.

Tillbaka till nutiden, en digital sensor fungerar precis på samma sätt fast det är en elektronisk komponent istället för en ljuskänslig film. Benämningen ISO har följt med och kornet finns kvar fast vi pratar om det som ”brus” istället.

Men hur mycket ljus?

Det är sensorns ljuskänslighet, dvs ISO-inställning som avgör hur mycket ljus som behövs för en bra exponerad bild. Hur mycket ljus som ska nå sensorn bestämmer du med bländare och slutartid.

Slutartid

Slutartid är den tid som slutaren står öppen och släpper in ljus till sensorn. Slutaren beskriv enklast som en ridå som öppnas och stängs när du trycker på utlösaren. I normala fall så är den tiden endast bråkdelar av en sekund t ex 1/125 eller 1/500-dels sekund. Vid t ex nattfotografering kan dock slutartiden behöva vara flera minuter lång.

Mängden märkbart ljus som släpps in fördubblas vid fördubblad slutartid. Detta kallas ett ”steg” eller ”EV”. Dvs om du ökar tiden från 1/250 till 1/125 eller från 1/1000 till 1/500 har du ökat ett steg. Detta gäller oavsett hur lång tiden är så om du står ute på natten och tycker att det blev för mörkt med 10 sekunder så bör du dubbla även då till 20 sekunder. Naturligtvis finns det undantag om man vill finjustera ljuset och inte öka ett helt steg.

Bländare

Bländaren sitter i kamerans objektiv och kan beskrivas som en justerbar skiva med ett hål i mitten; som pupillen i ditt öga. Storleken på hålet bestämmer hur mycket ljus som kommer igenom. Bländarens storlek beskrivs med bokstaven ”f” delat med en siffra, t ex f/2.8 eller f/16. Ofta ser man dock att man inte skriver ut snedstrecket utan bara f2.8 eller f16.

Ju MINDRE siffran är (t ex 1.4) desto STÖRRE är hålet, MER ljus kommer in = STÖRRE bländare.
Ju STÖRRE siffran är (t ex 22) desto MINDRE är hålet, MINDRE ljus kommer in = MINDRE bländare.

Detta beror på att ”f” representerar objektivets brännvidd. Så t ex f/4 betyder egentligen ”brännvidden delat med 4”. Så om ditt objektiv har en brännvidd på 100mm och du ställer in bländaren på 4 kommer hålet att vara 25mm stort. Väljer du istället bländare 8 kommer hålet att vara 12.5mm.

På detta sätt så kommer ljusinsläppet att vara samma vid en bestämd bländare oavsett vad du har för brännvidd på objektivet. Mer om brännvidd kommer i en senare artikel.

Till skillnad mot slutartiden så är ett bländarsteg inte en fördubbling av bländarsiffran, f4 ger alltså inte dubbelt så mycket ljus som f8 utan fyra gånger så mycket. För bländaren finns en fast standardskala där varje helt steg ger en fördubbling av ljusinsläppet:

(1 – 1.4 – 2) – 2.8 – 4 – 5.6 – 8 – 11 – 16 – 22 – (32 – 64)*

Moderna kameror kan som regel även justera bländaren i 1/3-dels steg men håll dig till standardskalan i början medan du vänjer dig vid begreppen om du ställer in manuellt. Mer om det i avsnittet om Programlägen.

Bländaren påverkar också skärpedjupet, dvs hur mycket av bilden som blir skarp. Mer om det i en kommande artikel om brännvidd och skärpedjup.

*)Bländare upp till 2 finns normalt bara på extremt ljusstark (och därmed extremt dyr) proffsoptik och bländare över 22 bara på långa teleobjektiv.

ISO

ISO är sensorns ljuskänslighet. Alla sensorer har en ”bas-ISO”, dvs den lägsta inställningen som ger minimalt med brus. Oftast 100 eller 200 även om en del kameror har börjat komma med bas-iso på 50. Högre ISO betyder att du kan använda kortare slutartider och/eller mindre bländare. Du betalar priset för det högre ISO-talet i brus. Högre ISO = mer brus. En del kameror har även ISO-inställningar som är lägre än bas-ISO och som brukar betecknas med t ex ”L0.3 eller L0.7” där sensorn är mindre känslig än bas-ISO men återigen till priset av högre brus. ”L” står då för ”Low”.

En fördubbling av ISO ger fördubblad ljuskänslighet.

Det hänger ihop!

Slutartid, bländare och ISO har alltså ett samband där dom tillsammans bestämmer hur din exponerade bild kommer att bli. Oavsett hur mycket inställningar du har på din kamera så är det alltid dessa tre som ligger till grund för hur det kommer att bli och tillsammans med brännvidden de fyra saker som är absolut viktigast att förstå vid fotografering.

Alltså…

För att ändra hur mycket ljus som når kamerans sensor (exponering) så

• ändrar du bländaren eller
• ändrar du slutartiden eller
• ändrar du ISO.

Vill du behålla din exponering men av någon anledning ändra en inställning måste du ändra på någon av de andra två inställningarna också. Du kanske vill ändra skärpedjupet så du ändrar bländare, då måste du

• ändra slutartiden eller
• ändra ISO.

Programlägen

Din kamera har sannolikt fyra olika programlägen: P, A ,S och M.*

P står för ”Programautomatik” och där väljer kameran själv både bländare och slutartid efter en förprogrammerad algoritm. Du kan förskjuta exponeringen åt ena eller andra hållet (t ex för att ändra skärpedjupet) men mängden ljus som kommer in är densamma. Om du flyttar på kameran kommer både slutartid och bländare att ändras, det betyder att om du t ex ställer in 1/250 och f4 och följer en bil som åker förbi genom en skugga kommer båda värden att ändras. Du har helt enkelt gett kameran kontrollen över exponeringen och kan inte vara säker på att det du valt blir det kameran väljer.

A står för ”Aperture Priority”, dvs bländarförval. Du bestämmer vilken bländare du vill ha och låter kameran välja en slutartid som ger korrekt exponering. Använd denna när du vill ha kontroll på t ex skärpedjupet medans slutartiden inte är så viktig.

S står för ”Shutter Priority”, dvs slutartidsförval. Du bestämmer vilken slutartid du vill ha, du kanske vill ”frysa” något som rör sig snabbt, och låter kameran välja en bländare som ger korrekt exponering.

M står för ”Manuell”. Du bestämmer både bländare och slutartid och får själv se till att exponeringen blir korrekt. Ska du t ex fota på natten och behöver riktigt långa slutartider är det denna du använder. Ett annat användningsområde är om du INTE vill ha en ”korrekt” exponering utan vill över- eller underexponera kan du använda den här istället för kamerans exponeringskompensation (den får du läsa om själv i din manual).

*) Det kan även finnas ett antal andra som Landskap, Porträtt eller Macro men dom tar jag inte upp här. Jag använder Nikon och beskriver funktioner utifrån det. På Canon heter A- och S-lägena ”Av” och ”Tv” t ex, men funktionen är densamma. Se i manualen för just din kamera om det verkar skilja sig.

Auto-ISO

En del kameror har en ”Auto-ISO”-funktion. Du kan då låta kameran ändra ISO automatiskt utifrån förutsättningar som du bestämmer. När jag fotograferar fågel t ex vill jag själv bestämma bländare men jag vill inte att slutartiden ska bli längre än 1/250. Om ljuset inte räcker till för det måste jag ju ställa upp ISO. Med Auto-ISO kan jag tala om för kameran att själv justera ISO så mycket det behövs för att jag ska kunna behålla mina bländar- och slutartidsinställningar. Då kan jag även bestämma den högsta ISO’n kameran får använda innan det blir för brusigt.