Med Inpeople mot barncancer

Som ni kanske vet sedan tidigare så gick min mamma bort i lungcancer för två år sedan, just idag den 8:e november faktiskt. I vår familj så har cancern härjat ganska vilt, om man får säga så. Både på min och min sambos sida. Lungcancer, livmodercancer och prostatacancer har avlöst varandra. Det har gjort att det för mig är en naturlig del att försöka stödja kampen mot cancern i så stor utsträckning jag kan. Jag har en egen insamling, jag ställer upp i motionslopp, tävlingar och andra event där olika aktörer mot cancer står som förmånstagare.

Som alla vet som har sett sjukdomen på nära håll så tär den på den drabbade, och med “drabbad” menar jag inte bara patienten med sjukdomen utan även alla närstående. Den äter oss inifrån och i takt med att man ser att sjukdomsförloppet kanske går åt helt fel håll mot vad man önskar så suger den livsgnistan ur en samtidigt som man på något sätt blir luttrad och nästan bara väntar på att det oundvikliga ska ske. Det är den enskilt hemskaste känsla jag någonsin varit med om, när det gått så långt att man faktiskt nästan önskar att det ska ta slut. Fy fan.

Det vi ALLA MÅSTE GÖRA om forskningen över huvud taget ska ha en chans att rå på eländet är dra vårt strå till stacken. Hur vi gör det är egentligen inte så viktigt, bara vi GÖR NÅGONTING. Det enklaste för oss (dvs dom allra flesta) som inte är direkt medicinskt involverade som t ex forskare är att bidra ekonomiskt genom att skänka en slant till någon fond.

Den kanske enskilt viktigaste fonden att stödja då är ändå Barncancerfonden, det är inte rimligt att små barn och unga människor ska behöva ligga på sjukhus under vad som kanske faktiskt är större delen av sina liv. Bli fullpumpade med mediciner och cellgifter. Kämpa för sina små liv och kanske ändå aldrig ha en chans. Det är inte rättvist. På något sätt.

Rekryteringsföretaget Inpeople har startat en insamling med målet att nå 6000kr. Det borde inte vara svårt alls att få ihop, jag har redan lagt mitt bidrag, när lägger du ditt?

2 Comments

  • Malin

    2016-11-08 at 19:23

    Oj, visste inte att ni var så hårt drabbade. Fast det du skriver är så rätt. Det tär på en och det enda man kan göra är att hoppas på forskningen och bidra till den. Jag vet, jag hade själv inte funnits utan den. Jag har också en egen insamling, som gått längre än jag trodde, och varje insamling värmer verkligen! Särskilt för barn! /Hon som behandlats för lymfcancer och nästa vecka opereras för misstänkt sköldkörtelcancer.
    Malin bloggade senast…Favoriter jag återvänder tillMy Profile

    Svara

Lämna ett svar

CommentLuv badge