Jag gillar, och behöver, sova på helgerna. Gärna till 9 eller så, det är lagom. Det blir alldeles för lite av den varan i veckorna. Alltså blev jag jätteglad när Helena föreslog att vi skulle möta upp vår kompis John kl. 8 i morse för att på skidor och med pannlampa möta soluppgången. Tjoho. Larmet på 06.00 alltså, ungefär som klockan 9 fast ändå inte liksom.
Nu hör det till saken att jag vet ju att även om det låter skitjobbigt ibland när det kommer förslag om att göra saker [insert valfri jobbig tid på dygnet] så är jag ju så himla nöjd och glad att jag hängde med när det väl är gjort. Så även i morse.
När solen väl klev över horisonten och satte eld på himlen vid pass 9.10, och vi avslutade rundan med att åka ner till bilen och dricka medhavd glögg i termos, var det så värt att kliva upp dom där timmarna tidigare. John överraskade dessutom med att ha ett gaskök i bilen så det blev även nykokt Lemmelkaffe. Sjukt bra start på dagen!
Imorrn är det måndag igen. Larmet på 04.45 för tidig avfärd från stugan direkt till jobbet. Om halkbekämparna varit ute dvs. Det råder ishalka hela vägen upp till stan, så vi kommer i princip ingenstans i nuläget…
Så himla himla fint. Och alltid värt den tidiga timmen 🙂
Vissa morgnar är helt makalösa!
Verkligen fint
Eller hur! 🙂