Uppdatering:
Ibland blir det fel. Jag måste ha sett fel i varvningen. Jag varvade som 59’a och plockade in 6 placeringar trots strul. Gick alltså in som 53’a istället. Rätt ska vara rätt! 🙂
—–
Åska, monsunregn, episka mängder lera och strul med cykeln. Så kan man sammanfatta mitt Lida Loop.
Jag har haft ångest för Lida sen förra året när jag bröt efter första Loopen då huvet och kroppen sade ifrån. En orsak var säkert att jag blir så otroligt stressad bara av att vara i närheten av Stockholm med förorter, jag är ju lantis sen födseln. Samma sak i år; ingen koll eller organisation kvällen innan, jag brukar lägga fram fina högar med kläder och allt jag ska ha på/med mig men i går låg allt bara i högar av röra. Följaktligen glömde jag tex tävlingströjan med nummerlappen i stugan och fick vända tillbaka och hämta den. När jag kom till starten så hade jag lik förbannat glömt överdragskläderna…
Nåväl. In med cykeln i fålla 4 i vanlig ordning och invänta start. Kom iväg bra och kunde ligga på fint fram till den stig som knäckte mig mentalt förra året. I år var det annat. Jag hade inga problem öht trots regn och lera och skit.
Ut på andra loopen som är den mest tekniska av de tre. Här började min bakbroms strula och en bit in gav den upp helt. Att cykla utför leriga och stökiga backar är inte nåt vidare med bara frambroms kan jag meddela. Efter att ha varvat på en riktigt bra plats, topp 30, så tappade jag nu massor. Mera småstrul följde. Vid ett tillfälligt upptäckte jag att framhjulets snabbkoppling var på väg att släppa. Ett flertal vurpor och nästan-vurpor(bakbromsen ni minns).
På tredje loopen som är den lättaste började benen ge upp tack vare den leriga sugande marken. Tappade lite till.
Gick i mål som 59(tror jag) på en tid runt 3.20. Hade kunnat vara så mycket bättre men vad ska man göra åt vädret och trilskande utrustning?
Nu blir det hem och meka och få ordning på grejerna.
Hörs!