I går kväll var vi 10 stycken som gav oss ut i skogen för lite mörkercykling på ”Annersia” som det kallas. Dvs på andra sidan sundet. Det är tyvärr alldeles för sällan man är där och cyklar då det finns fantastiska stigar i området. Jag har bara varit där någon enstaka gång under mina fem år här i stan, men till sommaren får jag nog ta och styra upp lite mer cykling där. Nåväl, igår var det mörkt och lerigt när vi rullade iväg. Det är en helt annan typ av stigar än på den här sidan och på Frösön. Det är betydligt färre rötter och stök och mer av flowig slät och fin stig. Jag har haft en liten motivationsdipp i cyklingen sista tiden, jag är i usel form (ingen överraskning men ändå), och blir snabbt trött. Igår skenade pulsen redan i första uppförsbacken så jag trodde jag skulle trilla av pinn ett tag. Då var det skönt att känna att cykelglädjen är på väg tillbaka! Det var så fina och roliga stigar så trots att jag harvade ohjälpligt avhängd en bit efter klungan så gjorde jag det med ett leende på läpparna.
Jag höll på att gå omkull rejält vid ett tillfälle när jag klippte ett träd med styret. Jag höll mig kvar upprätt men insåg då med andan i halsen att jag nog måste skaffa en annan cykel till vintern, då det vore synnerligen olägligt att krascha med den jag håller på att sälja.
Jag kan inte minnas när jag cyklade i så mycket lera sist som det var igår. Som tur var hade Jimmy som stod som värd och guide för turen en slang framme vi fick låna. Det blev en kväll med mörkercykling när den är som bäst! Tack för en grymt rolig runda och även för erbjudandet om kaffe och macka efteråt, vi kanske kan ta det nån gång när vi inte har all lera i skogen med oss hem…
Härligt 🙂