Förra året regnade det satan och var kallt. I år var det tvärtom.
Varmt.
Dammigt.
Underbart.
 |
| Målspurt på stumma ben |
Dalarna bjuder på helt fantastisk cykling. Här i Rättvik finns dom finaste stigarna jag sett. Inte mycket rötter och stök(tyvärr ibland) utan bara grymt flow.
När man kommer utanför skogen och cyklar på grusväg så kantas dom av fäbodar och röda stugor med vita knutar och allt är så där underbart idylliskt så man bara dör.
Att man sen håller på att köra ihjäl sig på mountainbike är liksom en helt annan sak. Eller inte. Det flyter som ihop. Jobbigt, men vackert.
Jag hade tunga ben, dom forta benen jag hade i torsdags var som bortflugna men jag tog mitt eget tempo upp till Vidablick och lyckades väl komma upp utan andan i halsen. Rullade på ner mot Gärdsjö och första lagningen i ett väldigt lugnt tempo men jag hade bestämt mig för att inte gå ut för hårt så jag höll igen även om kroppen ville annorlunda.
Fick en ny flaska av Cissi som skötte lagningen oklanderligt idag!
Fortsatte att köra lugnt fram mot andra lagningen. Med tre mil kvar började jag trycka på litet och kände att det fanns krafter kvar. Jag hade disponerat loppet skapligt så långt.
Det höll väl kanske två mil, sen började krafterna tryta. Det blev en tung avslutning där jag tappade mycket tid men ändå lyckades ta mig in på en ok tid. Min egen tidtagning säger 2.55, en kvart snabbare än förra året. Jag hade hoppats på 2.45 men jag har nog tränat för dåligt sista tiden för att nå dit. Nöjd ändå.
 |
| Full fart i målområdet |
Tack till er som jag kört tillsammans med under loppet, grymt jobbat och tack för hjälpen!
 |
| Väl så nöjd ändå |
Fotnot:
Bilderna är fotade från skärmen på min systemkamera. Bättre bilder kommer. Kanske. 🙂