Mörksuggejakten 2014

Ja, ska man jaga suggor ska man väl ha grisben antar jag. Dagens tävling kan väl sammanfattas som – ”Å herregud…” eller möjligen ”Fy fan.”

Jag kände redan efter backen upp till vidablick att benen och kroppen inte var med i matchen överhuvud taget. Så fort jag försökte trycka på lite så fick jag syra, och benen svarade inte alls. Dom första milen kunde jag bara rulla i makligt tempo och försöka göra det bästa av det. Så småningom hoppade kroppen igång men benen blev kvar nån annanstans.

Med fyra mil kvar så var jag på vippen att ge upp och kliva av. Hela kroppen började strejka, benen ville inte, hjärta och lungor skrek förtvivlat, och det var varmt. Så jävla varmt. Jag hällde vatten över huvudet och tänkte slänga av mig handskarna men led väl vidare. Kunde inte äta utan fick till nöds i mig några gel. Bara drack och drack. Som tur var hade jag Camelbak i dag. Annars hade det aldrig gått alls.

Jag slet mig, verkligen slet mig, i mål idag. Förra året kom jag in på 2:55 och jag hade tänkt mig in på 2:45 idag. Det blev 2:58 nånting inofficiell tid. Fy fan. Nu får jag ta och träna rumpan av mig till Fjällturen om två veckor. 

Helena hade en jävla otur och bröt av sadelstolpen efter dryga milen. Det var väl själva fan att hon inte ska få till det i år.  Ingen skulle bli gladare än jag om hon fick känna sig stark och göra ett bra lopp utan strul.

Nu har jag fem veckor semester och i morgon åker vi till stugan en vecka. DET ska bli skönt.
Här nedan är dagen i bilder och lite film på den rekordstora klungan som pappa tog vid starten. 1451 cyklister var det visst till start.

Hanna och Ronnie ser taggade ut. Helena mer tveksam.
Pigg och glad före start
Det fylls på i fållorna
Glad och suddig Andreas efter målgång
Sliten Björn efter målgång
Helt jävla färdig Hasse efter målgång

Lämna ett svar

CommentLuv badge