Helena tyckte att det var dags att prata lite växelgrupper. Det kan jag hålla med om, det är cykelbytarsäsong för många och det där med växelgrupper kan ju var lite knepigt. Jag skrev ett inlägg för drygt ett år sen som blivit välläst och det har väl inte hänt så mycket mer än att det kommit elektroniska växelsystem, men dom är det ju ingen vanlig dödlig som har råd att köpa ändå.

Så håll till godo; här kommer en favorit i repris:
—–

En liten guide till växelgrupper i MTB

Det är väl många som har börjat fundera på ny cykel till nästa säsong tänker jag. En fråga som jag ofta får när bekanta ska köpa cykel är vad som är vad i växeldjungeln. Bikeradar.com hade en artikel för ett tag sen där dom förklarade lite och jag har lånat följande tabell därifrån.

Bild lånad från Bikeradar.com

Ska man dra nån gräns på nåt sätt, nånstans, i den så tycker jag att under SRAM X9 ska man inte vara om man har nån form av ”seriös tanke” med sin cykling. Är det tävla man vill göra så är inget under Shimano SLX fram och XT bak att rekommendera. Dock tycker jag att reglagen aldrig bör vara under Shimano XT eller SRAM X0, det håller helt enkelt inte för tävlingsbruk.

”Värstinggrejerna” Shimano XTR och SRAM XX då? Behöver man dom? Näe, egentligen inte, men har du råd så visst.
Jag har tidigare tävlat på Shimano XT men kör i år på XTR och funktionsmässigt är det ingen skillnad. Det handlar mest om några gram i vikt. Jag skulle faktiskt vilja sticka ut näsan lite och säga att XT faktiskt växlade mer distinkt än vad XTR gör. Att SRAM XX är en helt fantastisk växelgrupp är det ingen tvekan om, men då jag inte kört mer är några provturer på SRAM ö h t så kan inte inte uttala mig om skillnader mer än att SRAM XX kräver mer justering och underhåll än Shimano XTR som är mer av ”set and forget”.

Sen har vi ju SRAM XX1, X01 och X1 då?
I de fallen pratar vi om singelklinga fram. Mindre vikt och ett reglage mindre på styret.
Men även färre växlar och i viss mån begränsad utväxling. Singelklinga passar nog bäst för korta XCO-lopp. För långlopp skulle jag säga att det är reserverat för eliten och extremt starka motionärer då det krävs en rejäl klinga fram för att kunna hävda sig på fartsträckorna, vilket gör att stigåkningen kan bli väldigt tung.

Jag vet inte om ni blev nåt klokare av det här men det kanske kan skingra några frågetecken.