Det var länge sedan jag cyklade till jobbet nu, det har varit julledigt och så har ju vädret och väglaget varit helt värdelöst. Ingen av mina cyklar är lämpade för det väglag som har varit den sista tiden. I morse var det iaf läge igen, äntligen, att få lite morgonluft i lungorna. Lite för isigt för att jag skulle våga ta tjockisen men det är slätt och fint vinterväglag så pendlarcrossen fick tjänstgöra. Det är så mycket skönare att få den där morgonstunden på cykeln än att ta bilen. Dessutom känns det lite bättre i miljösjälen även om det var trötta ben idag efter gårdagens intervaller.
Gårdagens intervaller ja. Herregud. Att 16 minuter kan räcka för att köra en totalt sopslut är ju rätt fantastiskt. Lågkadensfyror, styrkeintervaller eller vad man nu vill kalla dom. Efteråt kände jag mig som utskitet äppelmos, och senare på kvällen kunde jag inte gå ordentligt utan vinglade runt som värsta fyllot i lägenheten. Helt sjukt. Jag var seg i gång och hade svårt att orka hålla pulsen uppe i början men det ordnade ju upp sig sen.
Det är grymt skönt att fått in rutinen på att köra ett hårt intervallpass i veckan. Vi peppar varandra att komma iväg och genom att varannan vecka bestämma vilka intervaller vi ska köra får vi bra variation också.
