Prat om mat

Det är mycket prat om mat i sociala medier nu. Framför allt i samband med träning, eller nästan uteslutande i träningssammanhang. Jag är en av dom som har tyckt till i ämnet, och säkert kommer att fortsätta göra det. Nånstans tror jag det började med att vi såg att framförallt unga tjejer började äta som flugor, träna hårt och må dåligt för att kunna visa upp en kropp som är i enlighet med vad mode- och träningsbranchen har sagt är normen.

Det blev en reaktion där vi började säga att det är ok att äta godis och pizza och vara lite lös i hullet, vilket det ju faktiskt är. Men motreaktionen på det blev att man sade vi förespråkade att man ska vara lite rund och god och äta ostbågar varje dag. Så är det ju inte alls.

Det vi(jag) säger är att bäst mår man när själen också får sitt. Helena skrev om Rune Larssons föredrag i SR Samtid, där han pratar om hur han laddar för tävlingar, där han bl a dödar pastamyten.
Nu gäller ju det han säger för honom, andra fungerar säkert annorlunda, men det han vill säga är att det är så viktigt att själen får sitt, njutningen i att äta. Han beskriver bl a en tävling där han och de andra tävlande fick tillgång till en buffé med gourmetmat på ett femstjärnigt hotell. De andra tog biljetten de fått till ett pastaparty, stod i kö för att få taskig pasta på papptallrik med plastbestick, ”för pasta, det är de enda man kan äta dagen innan tävling”. Han var den enda som åt av gourmetbuffén. Dagen efter sprang han ifrån dom allihopa.

Så tänker jag också kring mat. Mat för mig är njutning. Att laga och att äta. Jag kommer aldrig att underkasta mig nån diet där jag inte får äta vad jag vill. Det mår jag bara dåligt av och det vill jag ju inte.