I måndags kväll var det ju premiär för hela slanten. I kväll är det dags igen.
Tävlingspremiär på landsväg, tempolopp minsann. Jag är taggad på nåt nåt litet konstigt nervöst sätt, kan vara att att jag egentligen är mer nyfiken än nervös faktiskt. Att det kommer att bli jobbigt och göra ont är jag iaf helt på det klara med.
Nånstans runt 3 mil lär visst banan vara, informationen är något knapphändig. Har jag en bra kväll så kan plågan vara över på i runda slängar 50 minuter då, men det är nog att hoppas på för mycket, benen känns väldigt trötta så jag får väl proppa i mig under dagen så det finns energi att att ta av.
Det är nu jag får kvitto på hur mycket pannben jag egentligen har. Är det så hårt som jag vill?
Gubben börjar ju bli gammal och tycka att det är dags att tagga ner och njuta av att ta det lugnt istället för att pressa sig själv. Igår blev jag ju ett år äldre igen, så kom igen pannbenet! Kämpa!
![]() |
Kvällens målbild? |
Det kommer att gå alldeles utmärkt! Och jävligt snabbt över tror jag med, tiden flyger iväg när man sitter där och pressar… heja heja!