Rast, vila på stället

Den här veckan har gått i vilans tecken. Jag körde ett lätt pass på Zwift i måndags men efter det har jag inte tränat alls. Mest för att revbenen gjort mer ont, det är väl smärttoppen nu runt 10-12 dagar efter vurpan. Helena är ju i Stockholm på SheRides-event så jag har helgen för mig själv i stugan. Sover mycket och gör väldigt lite däremellan. Jag ligger på minus på sov- och vilakontot sen lång tid tillbaka så den här helgen får kropp och knopp bestämma helt.
Jag lyssnar och gör; trött? Sova. Hungrig? Äta.

Jag har ändå inte  varit helt inaktiv, en promenad med kameran på toppen av Katrina har det blivit. Snökanonerna går för fullt men natursnön lyser med sin frånvaro och längdpremiären känns långt bort. Det ser ut som att det ska komma lite grand under nästa vecka trots alls, jag hoppas prognosen är fel och att det vräker ner.

Jag gick ett varv runt 2,5km-spåret och gjorde en avstickare ut bland all sten för att få utsikten över Klövsjön och själva byn nedanför berget. Det är ingen dålig utsikt, men jag dröjde mig inte kvar så länge. Det blåste snålt och kallt och snökanonerna gör luften fuktig så det kyler ända in i märgen.

När solen började gå ner tog jag mig upp höjden ovanför Storhogna och tänkte fota solnedgången. Det blev inte alls som jag tänkt men på inget sätt dåligt. Vad som händer imorrn vet jag inte, kroppen får bestämma. Skidor på TV blir det iaf, det är ett som är säkert.