Jag kör ju ett nytt upplägg i höst/vinter med inspiration hämtad från Toppfysik.nu. Under några veckor nu så har jag bara lallat runt och gjort det som som fallit mig in och det enda fasta passet har varit spinning på tisdagar.
Igår fastställde jag nästa fasta pass; måndagsintervaller.
Jag provade 10×1/2. Dvs tio enminutare med två minuters vila mellan. Under uppvärmningen så ökade jag succesivt effekten från 120-300W sen körde jag första intervallen lite konservativt på 350W då jag inte visste var jag står just nu. Inga problem där så dom nio följande gick på 400W vilket var perfekt då jag höll på att avlida dom sista sekunderna i sista intervallen.
Ruggigt jävla jobbigt, efteråt (och efter nedvarvning) så låg jag i fosterställning på golvet och kände mig så där som man kan göra när man fått lite för mycket innanför västen och har hittat ett sätt att ligga ner som känns rätt ok och det inte snurrar för mycket. Bra betyg, både för passet och för mig.
 |
| Sista sekunder i sista intevallen. Foto: Helena |
Det är alltid svårt att hitta in i intervallandet i början, det tar ett tag innan man fixar att gå på max, så jag är nöjd med att nå runt 90%HRMax och klarade att hålla alla intervaller.
Ni glömmer väl förresten inte att tävla för att kunna vinna en startplats till Fjällturen? Sista tävlingsdagen är 31/10, bara tre dar kvar alltså.
Jag ser att det kommer in lite pengar till min insamling för Cancerfonden också. Jätteroligt!
Det är snart dags för mig att summera oktober och göra månadens insättning.