Siljan Runt 2012

Det finns dagar då man undrar vad man ger sig in på.
I fredags var det en sån dag.
Väderprognoserna inför Siljan Runt var väl sämsta tänkbara; regn, stormbyar från sidan och bara 3-4 grader.
Inget höjdaarväder om man säger så. Vi funderade ett tag på att inte starta faktiskt men tänkte om.

Det blev kanske det tyngsta loppet jag gjort, i dag har jag varit sjukt trött, på förmiddagen så trodde jag att jag var på vär att bli riktigt dålig med huvudvärk och feber känslor. Nu på kvällen så känns allt normalt igen tack o lov.
 
Loppet då?
Det gick fint från start, vädret var faktiskt fint även om det var kallt.
Allt rullade på bra från Sollerön upp till Våmhus trots motvinden.
Tack vare medvinden från Våmhus hela vägen ner till Leksand gick det undan, trots flera stopp då Helena fick problem med ryggen, hade vi ändå över 30 km/h snitt till Rättvik där min mor mötte upp med glada tillrop och Voltaren. Farten höll i sig ända ner till Leksand där vände vi upp mot Siljansnäs och då, DÅ började helvetet.

Vinden tilltog nåt alldeles sjukt och det började ösregna. Det kändes som nån stod vid sidan av vägen slängde nålar i ansiktet på oss. Det höll sen i sig hela vägen in till Sollerön igen. 6 mil i ren misär. Ändå så kommer jag ihåg att sade till Helena att trots det jävla vädret så njöt jag av att vara ute och cykla mitt absoluta favoritlopp. Helt absurt.

Jag är glad att vi startade, att vi tog oss igenom eländet och fick våra dalahästar var otroligt skönt för självförtroendet. Viljans seger över materien.

Nu laddar vi om för Lida Lopp nästa helg. Då vill jag ha bra bra väder tack.

Efterläntad och välförtjänt kuse