…fast tvärtom.
I går var vi ut och körde MTB med ett gäng här i stan, en klunga på 18 cyklister gav sig iväg ut på Frösön. Dom allra flesta på AM-cyklar med feta däck, det var mycket Nobby Nic och Fat Albert.
Turen valdes väl efter dom förutsättningarna skulle jag tro, för det blev sjukt stökig och brant terräng, uppför som nedför. INTE gjort för HT Racemaskin i carbon.
Det visade sig omedelbart återigen att min teknik i stökig terräng är i det närmaste obefintlig.
Jag var ohjälpligt sist i klungan. Avställd och förnedrad, nedgrävd, uppgrävd och förnedrad i igen.
Tur att det gick skapligt i Mörksuggejakten i söndags så jag har lite självförtroende kvar ändå.
Trött och less, men bara två dagar kvar till semester. Kämpa!
Hörru, ta och gaska upp dig va? Det var ju rena downhillen i går och sådant håller vi ju inte på med, inte undra på att vi inte ägde då ju, det gör vi ju när det kommer till xc! Du är grym och det vet du coh suggan gick mer än skapligt, den gick superbt för dig.