Så har en helg gått igen då. Som vanligt har vi hängt i stugan och i skidspåren, drygt 55km skate blev facit den här gången. Förhållandena har varit bra, det har kommit bra med snö sista veckorna så det går att köra spåren med pistmaskin. Nu är skidförhållandena här så där propagandabra igen, det är egentligen bara på fjälltopparna där det blåser lite som snön har haft svårt att lägga sig så det sticker upp enstaka pinnar.
Idag tog vi en lite längre tur från Storhogna till Björnrike och tillbaka, jag fick tillfälle att köra några extra km tillbaka och hämta bilen när Helena hade otur i ett fall och bröt ena skidan. Efter skidbyte fortsatte vi som planerat fast Helena på skateskidor istället för klassiska.
Spåret från Vemdalsskalet till Björnrike är fantastiskt fint, många höjdmeter ska tas men utförskörningarna gör det värt varenda mmol mjölksyra på vägen upp. Som vanligt är jag helt värdelös på att få med mig käk för rundan utan går alltid tom nånstans på vägen. Hur svårt ska det vara? Jag vet ju att jag alltid är hungrig, varför skulle det vara annorlunda när jag åker skidor…?
[…] helgen blev det ju iaf mycket skidor, det har ni väl redan läst om? Igår fick jag äntligen till en lunchlöpning igen efter ett längre uppehåll och det kändes. […]