Tempopendling och bittra gubbar

Idag blev det premiär för cykelpendling på racer till jobbet. Inte jättekallt men en sida-/motvind på
~4 m/s gjorde att jag tvekade en aning. Jag tog mig i kragen och krängde på mig cykelkläderna till slut ändå, tänkte att det kan ju bli kul på vägen hem.

Jag skrev ju igår att jag kände mig stark och jag tror att det var det som gjorde att jag faktiskt kom iväg. Jag valde att åka genom stan istället för genom Badhusparken till Lugnvik och det var väl inget jättebra beslut kanske. Många start/stopp som syrade ner benen och inte direkt gynnade ”tempopendlingen”.

När jag väl kom ut på fri väg och kunde trycka på så svarade benen bra. Upp till Ås så är det en backe på ungefär 5 km med en lutning på 2%, inte brant men lång alltså. Den brukar jag ha som formkoll och har jag ett snitt på 25 km/h när jag kommer upp(mätt ända hemifrån) har jag gjort det bra. I morse hade jagnästan 26…sjukt nöjd med det och sen gick resten av pendlingen lika bra. Stark nu!
Siffror:
Sträcka: 22.46 km
Tid: 46.36
Snittfart: 28.9 km/h
Snittpuls: 91%
Snittkadens: 91.6

När jag kom fram till Krokom så blir jag omkörd av en av ”de äldre” gubbarna på jobbet, han tyckte väl att en halvmeter mellan hans bil och mig var lite lagom, men jag var väl inte av samma åsikt riktigt. När jag kom fram(jag var vid entrén före honom) väntade jag in honom och påpekade det olämpliga hans körsätt. Han tog då till det bästa försvar han kunde; ”-Jag fick ju möte!” Då påpekade jag att han faktiskt borde ha bromsat och väntat lite. Då blev han tyst en stund.
Sen kom det; ”-Jag hade ju en bil efter mig!”.
Menar det jag, hur argumenterar man med sån’t?

Jag glömde låset till cykeln hemma så i väntan på hempendlingen står den här och förgyller mitt kontor idag.

I väntan på hemfärd