Test: Nikon MF 35-70 Zooms

Test: Nikon MF 35-70 Zooms

Vänster: Nikon 35-70/3.3-4.5 Ai-s Höger: Nikon 35-70/3.5 Ai-s

Jag tänkte att det kunde vara intressant att jämför två* relativt lika manuella objektiv. På pappret kan det se ut som det bara är bländartalet som skiljer men det är stor skillnad på dem. Därför tycker jag att en jämförelse hur de faktiskt presterar kan vara på sin plats.

  • Nikkor 35-70/3.5 Ai-s
  • Nikkor 35-70/3.3-4.5 Ai-s

*Jag skulle även kunna ta med ett tredje objektiv, Nikon Series E 36-72/3.5 men då skulle det bli alldeles för långt och segt att ta sig igenom. Dessutom skiljer det sig mer från de två 35-70 än det gör mellan de två. Det kommer istället en (eller flera) artiklar om just Serie E-objektiven längre fram.

Nikon 35-70/3.5 Ai-s

Detta objektiv finns i två versioner, det ena tillverkat mellan 1977 och 1981, det andra tillverkat mellan 1981 och1986. Utseendemässigt är de väldigt lika, största skillnaden är att det äldre har 72mm filterdiameter och det yngre har 62mm filterdiameter. Optiskt är de helt olika. Det är mer korrekt att säga att den yngre versionen är en ny- eller vidareutveckling än att det är uppdaterad version. Båda versionerna är tillverkade helt i metall, med målgruppen yrkesfotografer. Det är således ett gediget och därmed även tungt objektiv med sina 520g. Mitt exemplar är den yngre varianten, tillverkat 1981.

Nikon 35-70/3.5 Ai-s monterat på en Nikon FG-20
Nikon 35-70/3.3-4.5 Ai-s

Detta objektiv tillkom i mitten på 1980-talet som svar på Canons FD 35-70/3.5-4.5 som skickades med bl a Canon T80 då det började bli populärt att skicka med ett kompakt normalzoom som kitobjektiv till kamerahusen istället för det klassiska 50mm normalobjektivet. Målgruppen är amatörfotografer, materialvalet är till största delen plast och det väger in på ynka 255g. Mitt exemplar är troligen tillverkat någon gång mellan 1984-1986.

Nikon 35-70/3.3-4.5 Ai-s monterat på en Nikon FG-20
Förutsättningar

Mitt sätt att testa objektiv utgår från att de ska användas. Jag gör inga vetenskapliga mätningar. Det intressanta för mig är att se hur de presterar när man faktiskt använder dem. Det som är intressant och som jag tittar på är följande.

  • Distorsion
  • Upplevd skärpa
  • Kromatisk aberration

Helt avgörande utöver dessa tre kriterier är hur objektiven faktiskt presterar och är att hantera vid daglig användning. Jag använder dem dessutom mest vid fotografering med [oftast svartvit] film så att utöva någon form av pixel-peeping vid 200% förstoring med digitalkamera är helt ointressant.

Alla test- och exempelbilder är tagna med 12MP fullformat Nikon D700. Klicka på bilderna för full storlek.

Distorsion och skärpa

Båda objektiven uppvisar en ganska ordentlig tunndistorsion vid 35mm. 3.5’an dock betydligt mindre och den minskar snabbt med längre brännvidd och är i princip helt borta vid 50mm.

Skärpan är generellt bra på båda objektiven. Från bländare 4 finns egentligen inget att anmärka på även om 3.5’an har ett litet övertag och även har något bättre kontrast. Problemet för båda ligger vid full öppning. 3.5’an är extremt mjuk, och vid 70mm är det så illa att jag anser den obrukbar. 3.3-4.5’an är bättre i det avseendet men har istället väldigt kraftig kromatisk aberration (lila ”aura” vid kanter med hög kontrast). Fokus på samtliga bilder nedan är på ”tuv” vid siffran 8.

Sammanfattning

Det här blev intressant och något otippat. Det yrkesinriktade 35-70/3.5 presterar bedrövligt på full öppning. Vid bländare 3.5 är det i princip oanvändbart och det är absolut värst vid 70mm. Skärpan finns förvisso där i bakgrunden men det är otroligt mjukt. Detta blir extra tydligt vid användning av Macroläget (som endast är tillgängligt vid just 70mm). I övrigt, som man kan förvänta sig, så presterar det fantastiskt. Från bländare 4 är skärpan och kontrasten extremt bra och det lider inte av någon större distorsion. Endast lite tunndistorsion vid 35mm, något som man knappast märker vid normal användning. En stor nackdel är dess vikt och storlek. Mitt exemplar är lite trögt i fokusringen.

35-70/3.3-4.5 presterar bättre än väntat, det är rimligt skarpt redan från full öppning. Största problemet är att den kromatiska abberrationen vid full öppning som då är klart påträngande. Den försvinner dock i princip helt redan vid bländare 4 då skärpan även tar sig upp en nivå. Tunndistorsionen vid 35mm är kraftig men går att åtgärda i t ex Lightroom om man stör sig på den. Stort plus är den lätta vikten och det lilla formatet. Det är lätt att både zooma, fokusera och ändra bländare med endast ett finger.

Att välja vilket jag skulle behålla om jag bara fick ha ett kvar är inte lätt. 3.5’ans skärpa är klart lockande men storleken och tyngden gör det lite otympligt att hantera medan 3.3-4.5’an är liten och lätt och alla tre ringarna (fokus, zoom och bländare) utan vidare kan justeras med ett finger. Jag kan t o m ha ett finger på varje ring hela tiden.

Avslutningsvis

Är man bara beredd att skruva på fokus- och bländarringarna själv istället för att låta kameran sköta det så finns det en uppsjö äldre manuella Nikon-objektiv som är lika bra, ofta bättre, än moderna AF-objektiv. Dock brukar inte de enklare kamerahusen ha den funktionalitet som krävs för att det ska fungera, även om det inte är några problem att montera objektivet. Nikon har nämligen haft samma fattning (gäller endast hus med F-fattning, de nyare Z-husen kräver en adapter) på sina objektiv sedan 1960-talet. Så innan man köper och provar så kan det vara bra att titta i sin man manual, det brukar finnas en tabell med vilka objektiv som är kompatibla. För dessa två behöver ditt hus kunna hantera ”Ai” eller Ai-s”-objektiv.

Exempelbilder

Klicka på bilderna för att se dem i full 12 MP-storlek.

35-70/3.5


35-70/3.3-4.5

Tidigare Vårkänslor
Nästa Bryggsittning

Lämna en kommentar

Om du är intresserad av att dela eller köpa bilder, kontakta mig via formuläret på Kontakt-sidan.