Kände väl redan i går morse att det saknades pang i benen. På vägen hem var jag så seg att att jag inte trodde att jag skulle komma hem alls. Jag tog i, pulsen steg, men det gick inte ett dugg fortare.
Ungefär halvvägs gav jag upp försöken till tempokörning och bara tog det lugnt.
Lyckade kämpa mig hem på 50 minuter ungefär. Kokt. Rökt. Kränkt.
Vilar från cykelpendlingen idag och har ångest över att ta bilen. Ska kolla hur tågen går.
Norskarna har äntligen fått elekticitet hela vägen till Trondheim så nu går ”dom vanliga” tågen istället för gamla(visserligen väldigt mysiga) dieseltågen. Måhända Norrtåg har utökat turlistan.
Annars får det väl bli buss.
Det där med bil till jobbet känns bara mer o mer fel, särskilt efter att ha sett den här filmen i morse:
Men ha en fin fredag den 13:e då!
Hörs!