Det finns ju såna där dagar som man bara inte kan beskriva för de som inte var med. Idag var en sån.
Det började lite halvdant med ett äkta vallafiasko, vi kämpade ihop en mil på Katrina och åkte sen hem för en fika och omvallning.
Väskepaus strax innan väggen kom. Foto: Helena |
Ut i spåret igen och iväg den härliga anslutningen till Vemdalsskalet. Bra fäste med bibehållet glid borgade för härlig åkning. Jag har åkt väldigt lite klassiskt i år och det kände jag av efter att
vi tagit oss runt 10’an på skalet. Det började bli tungt.Tur alltså att jag hade bra glid. Helena pinnade på som vanligt, till synes helt oberörd.
Snygg snabbing eller snabb snygging |
Efter ungefär 2 mil, 3 mil om man räknar in vallafiaskomilen på förmiddagen, så tog energidepåerna slut. Tvärslut. Nåt som har hänt ofta i vinter på längre pass. Vet inte varför, jag trycker i mig frukost men det räcker inte som förr. Måste ha mer mat med i midjeväskan helt enkelt. Helena hade dock tagit med sig en nödenergibar som räddade mig sista biten.
Försöker se lite pigg ut trots energibrist. Foto: Helena |