Fredagsmorgon klockan 05.00, klockan ringer och jag känner mig faktiskt skapligt pigg! Gott, då kanske man kan vara med och slåss lite längst fram i klungan på dagens Happymorningride då. Frusna hårda spår bäddar för en snabb och rolig runda. Trodde jag. Surhålen som blivit spåriga under hösten har frusit och är som färister åt fel håll. För mig iaf. Stupar två gånger med en lårkaka första gången och en fastklämd kedja andra gången. Blir sur och fräser, omotiverat grinigt, nåt om att jag visst ska ligga på marken hela rundan när Stefan undrar hur det gick. Då hade jag inte hunnit upptäcka att kedjan fastnat än. När jag inser att jag inte får loss kedjan börjar jag gå tillbaka och funderar på hur fan jag ska meddela jobbet att jag blir sen till typ allt. Har nämligen ingen telefon med mig idag. Idiot.
Det löser sig när Stefan trollar fram en kedjebrytare. Jag bryter kedjan och tar loss den. Sätter tillbaka samma pinne istället för att sätta dit det kedjelås Stefan erbjuder, kedjan är iaf kass och måste bytas efter att ha klämts. Rullar sen igenom resten av turen sur och grinig och inser att jag inte kommer att få nån mat förrän om flera timmar och blir ännu tjurigare. Tänker att skitsamma, jag måste ändå banta och lära mig cykla innan jag visar mig ute på cykel igen. En riktig skitstart på dagen. Ett bottennapp vad det gäller både cykling och personlighet. Det är inte ofta jag surar till på det här viset men när jag gör det är det oftast för att jag är hungrig och allt bara skiter sig. Vilket det gör automatiskt när jag är hungrig, jag funkar inte då.
Men nu har jag fått mat, flera gånger, så nu är det glömt och borta! Snart fredagsfika och helgen står för dörren. Det blir besök på Lodge & Lya-mässan på Vemdalsskalet, helgmys i stugan och förhoppningsvis lite träning om nu inte lårkakan ställer till det. Trevlig helg på er!
Vaddå måste banta? Skärp dig karl! Bra att du åkte igenom och inte gick hem!
Här ska minsann inte bantas nåt men ibland tappar ju även jag lite fokus. 🙂
Hahahahaha (”banta och lära mig cykla”) jag skrattar så hela jag guppar på köksstolen. Inget av det är ju något du behöver prioritera precis men just därför så kul, och hög igenkänningsfaktor. För det är ju precis den där typen av nonsens-tankar som poppar upp när en är på dåligt humör, och som en oftast kan skratta åt i efterhand (då en fått mat i magen). Nya tag en annan dag! Tack för att du delar med dig 🙂
[…] Nåt av det bästa med bloggen är när ni kommenterar inläggen. Dels för att jag får ett ansikte på vilka som läser, och dels för att jag får veta hur ni reagerar på det jag skriver. Ibland får jag kommentarer som är lite extra roliga och som på ett enkelt sätt sätter fingret på det jag krånglat med att beskriva. Som Saras i morse på det här inlägget: […]